JvH - Cruise Ship

 Jag har aldrig varit på en riktig kryssning. Det närmaste är en resa till Oslo från Helsingborg som ung vuxen samt nyligen en hemresa från Kiel till Göteborg. På den sist nämnda var jag med i mitt livs första musikquiz. I lag med min dotter vann vi alltihop. Hon fick choklad i pris och jag en flaska Cava. 

 Detta pussel tyckte jag var roligt att lägga. Många olika "områden"/sektioner gjorde det varierat att lägga. När man tröttnat exv på rosa bitar kunde man koncentrera sig på gröna, blå eller någon annan färg eller hytt. Det händer mycket i pusslet och jag tyckte om att slippa det vanliga sneda perspektivet.

 Pusslet är tecknat av Rob Derks och lanserades 2020 

  Det fanns ett s.k. påskägg (easter egg), dvs en överraskning. På askens motiv var det bara rör i mitten av fartyget.

 När bitarna las tillsammans fanns en figur där bland rören. Jag har läst rykten om att det skulle vara censur pga hudfärgen på denna figur. Så inget "rasistiskt" på asken men fortfarande kvar på pusslet. Vad vet jag hur det ligger till?

 JvH-pussel innehåller alltid ett antal återkommande figurer, så ock här. I detta fanns inte alla. Att själva van Haasteren inte finns med kanske kan förklaras av att pusslet är ritat av Rob Derks.

Tax official, Shark fin och Octo.

Boy scouts.

Police officers.

Sinterklaas.

Turbo turtle och Super snail.

Crook!?

Crab.

 Själva Max syns inte men hans ben finns med.

Max (hunden).

Cat and mouse.

 Andra roliga saker:

Från nån film i ny kontext

t ex Pretty Woman.

Trivs Mr  Derks på jobbet när han

 lägger Jvh-studion i en översvämmad

toalett med "floaties"?

Lite Kalle Anka-vibbar.

Titanic!?

 Igenkänning:

Jag har målat mycket denna sommar,

både tak och väggar.

Mitt liv, dvs rörigt och grejer överallt.

 Och så alla händer. Räknade till 12 stycken varav en faktiskt inte behöver vara en extra hand.

Extra hand eller inte?

Snart Berlin

 Idag är det bara nio dagar kvar till Berlin maraton.  Jag är dåligt förberedd till detta maraton också. Jag har inte heller hunnit tänka på resan, jag håller mig sysselsatt med annat. Just nu är det en halvtidstjänst att bara sitta i telefonmöten, fylla i lappa etc angående min sjukskrivning samt boka provtagningar inför medicinering och läsarkontakter. En stor stressfaktor är också hemmet där jag måste fixa med hantverkare för den vägg som ska byggas. Låna en borrhammare för att fixa upp hatthyllan har jag inte heller orkat/hunnit.

Om en vecka åker jag till Tyskland och jag har koll på mitt pass men har slarvat bort min "utlandsplånbok" med euro i. Typiskt dåligt.

Helsingborg Marathon - race report

 7/9 -24 

 Egentligen skulle jag nästan kunna kopiera rapporten från 2019 för det var lika galet varmt iår. Men det gör jag inte för det var några skillnader bl a annat sällskap, delvis ny bansträckning och bättre framförhållning iår.

 Väckarklocka ställdes på 0630 och jag masade mig upp. Äta frukost är jag fortsatt dålig på men åt en yoghurt ändå.

 Så åkte vi, Mille och jag, 0730 prick. Jämfört med 2019 planerade jag att inte missa rätt avfart. Vi hade iof höjd för både felkörning och snack före start, men det var så onödigt stressigt 2019.

 Istället för att irra runt efter parkering valde jag en ett stycke bort. (Fast denna gång planerat ett stycke bort.) Så gick vi till Sundstorget/Dunkers. Det var nedförsbacke. Bävade redan då för den uppförsbacke vi skulle få med våra trötta ben efter maran. Men förträngde det och tänkte; att det problemet får vi ta då.

 Satte oss på Gröningen en stund och åt en "obligatorisk" banan i väntan på start. Hörde och såg barnloppet och valde att röra oss mot startområdet före målområdet blev invaderat av barn och föräldrar.

 Jag sprattlade med lite i uppvärmningen. Det var 1900 löpare anmälda till maran enligt speakern på livefilmen (som jag tittade lite på i efterhand).

 Det var en fin start och jag var väldigt löpsugen, faktiskt också på att springa långt. Hade gott om energi.

 Det var varmt men jag sprang på medan lust fanns. Så uppenbarade sig en person med lika snygga rosa sleeves som jag. Precis som förra gången jag såg någon med lika sleeves som jag hojtade jag "snygga sleeves"! Och dra mig baklänges, det var Max som jag konfronterade med samma utrop under Göteborgsvarvet Marathon, 3/9 -23 (Jag har visst inte publicerat den rapporten än för det saknas bilder.) Det var ju naturligtvis han som kände igen mig och inte tvärtom. Det är detta som gör det roligt att springa långlopp. Inte att alla andra är uthålligare och snabbare utan att man träffas och pratar och utbyter upplevelser och erfarenheter.

 Som sagt så gick det enkelt och galant ner till Råå, dels för att jag var löpsugen och dels för att efter industriområdet är det sjukt vackert. Efter Råå hamn börjar stigningen mot Ättekulla. Tyckte mig spotta Anna Holmlund (f.d skicrossåkare) bland publiken vid uppförsbacken mot Ättekulla. 

 Det var lite frustrerande med alla som sprang stafetten. De delade ju på maratonsträckan och hade bara nån mil att springa vilket betydde att de höll mycket högre fart. Så frustrerande att bli omsprungen i den farten liksom.

 På Ättekulla snackade jag med en 40-åring, som fått starten av sin syster. En födelsedagspresent. Systern sprang inte själv. Killen var inte otränad men höll på med annat än löpning. När vi pratade höll jag på att ställa till det för en medlöpande i rullstol.  I en nedförsbacke blev jag nästan nerkörd, men det var ju mitt eget fel och inte hennes. Var så inne i konversationen med 40-åringen att jag iof hörde henne föredömligt ropa "håll vänster" eller "kommer höger" men hjärnan registrerade det inte nämnvärt, men jag räddade mig in i buskaget vid sidan. Alla överlevede. Ingen skadade sig.

Jordbrodalen.

Jordbrodalen.

 Hade farthållarna för 4:30 bakom mig ganska länge. Blev en "sport" att se hur länge. Så länge som möjligt hoppades jag. Det var inte en fråga om de skulle springa om utan när. Lyckades hålla de bakom mig till 19,5 k, då de retfulllt enkelt trippade förbi.

Ramlösa Brunnspark

Fredriksdal.

 Stannade vid väderkvarnen inne på Fredriksdal för att stretcha ömma vader och lår. Då kom också Mille och sprang om mig. Jag hade ingen koll på var han var. Jag visste att han var bakom mig men inte hur långt bakom. Inte speciellt långt bakom visade det sig. Såg till att strecha färdigt lite snabbt sedan sprang jag ikapp honom och vi  passerade 21,1 tillsammans.

Vatten vid Kärnan(?)

 Mina knän är fortfarande konstiga efter den neuroborrelios jag haft. Det yttrar sig i onda knän utan egentlig orsak. På Göteborgsvarvets jubileumsmaraton var det extremt tidigt de gjorde ont. Idag dröjde det iaf ganska många kilometer. 

 Sprang och pratade med en tjej längs raksträckan mot Maria Park. Vi höll jämna steg en bit. Hon sprang stafett så hon var ju betydligt fräschare än jag.  

 Någonstans vid Pålsjö tennisbanor sprang jag ikapp en annan tjej som jag småpratade med. Hon sprang också stafetten men hon gav mig en boost. Jag som sprungit tre mil höll högre tempo än hon som bara sprang runt 10k.

Maria Park/Pålsjö

 Strax före Sofiero kom farthållare för 4 tim 45 min ikapp. Försökte springa med dem, men orkade tyvärr inte så långt. 4:45 är en normal sluttid för mig på maraton nuförtiden, men det var för varmt.

 Mille hade jag egentligen koll på mer än att han var före mig. Han låg före mig hela andra halvan, dvs han passerade mellantiderna flera minuter före mig. Men det visade sig att jag knappade in för varje 5k. Vid 40k var han ynka minuten före.

Laröd.

Laröd.

 När jag "rullat" ner för Tinkarpsbacken, och till den vackra avslutande delen av maran, såg jag Mille. Då hade jag drygt 2 km till mål som jag kunde gneta ikapp honom, vilket jag också till slut gjorde. Jag levlade helt enkelt upp när jag såg honom. Närmade mig ganska raskt men valde att hålla mig lite bakom till 1 km återstod. Han sprang konstant jag sprang intervaller. En kilometer kvar och jag drog om M. Bra för självförtroendet att lyckas springa om Mille på upploppet. Så kunde jag vänta in honom i mål.

Mille i grön tröja.

Alltså detta lopp har ett fantastiskt upplopp som andra maraton har svårt att matcha. Jag är nästan säker på att det är vackert även när det regnar.

 Apropå regn, vädret var ju fantastiskt, iaf sett ur ett åskådarperspektiv. För oss löpare var det 10-15 grader för varmt. Men vem klagar på sol och 28 grader? Det blev ju ännu skönare att ta det där doppet efter loppet på det sättet.

 Längs banan hade många privatpersoner satt upp vattenspridare och stod med vattenslangar. Galet skönt! Tusen tack alla helsingborgsbor.

 Vid målet tog mina föräldrar emot mig. Tidigare år har de kunnat stå vid mållinjen men nu har loppet växt sig så stort att de måste spärra av för enbart löpare.

 När vi (Mille och jag) återhämtat oss lite hämtade vi väskorna för att sedan bada. Nu upplevde jag något riktigt sjukt. Mille och jag har ju träffats av en slump på olika lopp och på så sätt lärt känna varandra. Jag skulle hjälpa att ta foto på honom när han gick i vattnet så sa han: -Om mobilen låser sig så är koden .... . Jag tittade mycket förvånat på honom och sa: - Va!? Det är ju samma kod som jag har! Hur sjukt är inte det. Två slumpmässigt "hittade" vänner har slumpmässigt exakt samma pinkod av alla tiotusen kombinationer som går att skapa.

 Badet var svalt men skönt. Jag tog mig bort till den andra bryggan och socialiserade med mina föräldrar sedan tog jag mig tillbaka och socialiserade med Mille.

 När vi badat färdigt letade vi upp Anna-Carin och Jan, mina vänner från Göteborg. Tillsammans åt vi glass och sedan var de snälla och skjutsade oss till vår parkerade bil. Vi slapp med andra ord att gå upp för mördarbacken.

 Tiden 4:48 i 28-gradigvärme är jag nöjd med. Har presterat betydligt långsammare tider i samma förhållanden. Jag vet inte hur många som startade men 1471 löpare tog sig i mål på maraton.

 En blind man sprang (med guide). Ibland sprang de om mig ibland sprang jag om dem. I mål prioriterade Helsingborgs maratons fotografer att fota den blinda mannen andra och mig, jag har ingen målgångsbild pga det. Iaf, Tv4 hade gjort ett reportage med/om honom. Ändå Lite festligt att jag sprang imål strax efter Daniel och Daniel och i deras reportage. Min så min målgång hamnade mao i tv istället.

https://www.tv4play.se/klipp/0815c2ff594862be8750/video-blinde-daniel-sprang-ett-helt-maraton

 Kan också meddela att jag såg honom stå och spy vid 30k, men valde snabbt att titta åt ett annat håll.

 Jupp. Saltgurka är 🤮 så jag förstår att han🤮. Saltgurka är inte nyttigt för någon. Bättre med saltade chips. Helsingborg Marathon är det enda maratonlopp jag känner till som serverar chips och apelsin. Helsingborgarna vet vad löpare behöver och vill ha. Vet, som sagt, inget annat maraton som gör det. (Har iof inte sprungit så många olika.) Stor eloge och guldstjärna. 🌟

  Men vem har egentligen kommit på att just  saltgurka skulle vara optimalt som saltkälla på ett maratonlopp? Saltgurka luktar och smakar blä! Chips är genialt! Hbgm delade även ut pappmuggar med chips efter målgång. Appplåder! Jag återvänder.

 De serverade inte bara banan, som generellt är trist, utan även apelsinklyftor. Älskar när man får apelsin och/eller vattenmelon. Både socker och vätska liksom. Banan är mest smetigt och blir geggigt i munnen. Frukten, eller bär som det egentligen är, är dock bra som bukfylla eftersom man äter dåligt under flera timmar. Chips och apelsin borde fler maraton ta efter och erbjuda sina löpare.

Vänner

 Denna sommar har jag fått många nya vänner.

 Jag var i Trosa och spelade en tennisturnering och fick nya vänner från Ungern. De har bott i Sverige i tio år dock. Tjejen, som jag mötte i finalen, ville spela dubbel med mig i nån tävling framöver. 

 Senare åkte jag till Skåne för att titta på tennis, Nordea Open. Egentligen ville jag vara funktionär, som tidigare år, men pga att R. Nadal var med så var alla "funkis"-platser fyllda. De ville inte ha min hjälp. 

 Satte mig på läktaren och började prata med de som satt bredvid. Det var ett yngre par i 25-årsåldern från Rumänien. Han var läkare och hon tandläkare. Vi träffades flera gånger och dagar där på tennisområdet.

 I Skåne bor jag hos mina föräldrar. De var dock i Österrike just när jag var i deras hus. Däremot så "skickade" de en yngre Österrikisk kille till mig. Sonen till vänners barn ville åka till Sverige några dagar och skulle bo i föräldrarnas hus. Daniel, som ynglingen heter, var 23 år och mycket trevlig. Vi paddlade bl a kajak i fem timmar. 

 I slutet av sommaren blev jag vän med mammas polska väninna och hennes son. Jag gjorde tappra försök att lära mig polska men det var inte så framgångsrikt. Lärde mig några ord iaf och förutom ordet för "kossa" (krowka) som jag kunde sedan tidigare (och förlåt mig, jag vet inte hur orden stavas), lärde jag mig orden för

glass -  lody, 

kossor - krowki, 

ja - tak, 

du kan - można

 Jag kommer inte kunna lära mig polska och jag har aldrig varit i landet. Nu har jag iaf två anledningar att åka till Polen på semester. 

 Åkte på sommarens andra tennistävling och fick många nya tennisvänner. De var från Sandared (Borås), Varberg, Helsingborg, Göteborg och Kungsbacka. Två av dem tyckte att jag skulle ansluta deras tennisklubb och spela serie med dem. Om jag flyttar i närheten av GLTK eller IS Göta ska jag definitivt ta kontakt med de klubbarna.

Smör

 Jag använder alltid smör och aldrig margarin när jag bakar och lagar mat. (Undantaget när gästen inte tål mjölkprotein.) Anledningen är enkel. I smör vet man vad som är i.

Minns inte var jag fann denna bild, men hittade den

efter en enkel sökning på webben.

 Dessutom kan det inte vara nyttigt att äta något till och med djuren ratar. Bilden hittade jag på Matfusks facebooksida.

 Det står dig fritt att använda vad du vill. Jag väljer smör och eller olja.

trofé ladies open 2024

 Var på en trevlig tennistävling bara för tjejer/kvinnor. Trofé ladies open i Sandared utanför Borås.

 När jag anlände och anmälde min ankomst fick jag en goodie bag med sponsorgrejer, bara det, jättetrevligt.

 Inför anmälan till denna tävling sökte jag en dubbelpartner, för jag ville spela en singelklass och en dubbelklass. Två kunde inte den helgen och en ville inte fast hon skulle vara med i tävlingen. Så jag anmälde mig till två singelklasser, damsingel motion (DSmotion) och damsingel för de 45 år och äldre (DS45+). Det var påfrestande men roligt och säkert något jag gör igen. För precis som att föda barn så minns jag inte det jobbiga/smärtan utan bara det som var bra och roligt och gör då om det. 😆🤪

Fredag 30/8: 

 DS45+ och 1/8-delsfinal mot Pernilla Bruhn, Alingsås TK. 

 Första set var jämt men vi följdes åt. Dock lät jag motståndaren ta ledningen, som jag har en ovana att låta göra. Trots detta lyckades jag leda setet med 6-5 40-15. Hur det kom sig lyckades jag inte ta gemet. Förbannade mig själv att ja slarvade bort sista gemet i första set så det blev tiebreak. Skärpte till mig i tiebreak men gjorde samma sak där som setet generellt, lät motståndaren ta ledningen men jobbade mig tillbaka och vann.

 Vid min ledning med 1-0 i andra set tyckte vi  det var lite för mörkt att spela ute och vi flyttade in. Två timmar senare vann jag matchen 7-6(6), 6-3.

Lördag 31/8:

 Hade planerat att sova i bilen men hur det kom sig fick jag erbjudande att flytta min madrass inomhus. Jag tackade tacksamt och  ödmjukt ja till det.

 DSmotion: Kvartsfinal mot Josefin Eriksson(49), Alingsås TK. Titelförsvarare.

 Siffrorna speglar INTE matchen alls. Mötte en riktig pusher och fast jag la om spelet så lyckades jag inte knyta ihop gemen. Ledde många av dem och de flesta gick till fördel. Hade några riktigt långa gem, ett tog säkert 10 minuter fram och tillbaka. Förlust 0-6, 0-6.

 Josefin vann klassen föregående år och vann även finalen detta år. Ska man förlora är det mot den som sedan vinner hela klassen. Förlusten känns lite bättre på något sätt.

 Någon timme senare:

 DS45+: Kvartsfinal mot Emma Andersson, IS Göta, en kvinna jag en gång spelat fotboll med i Råå IF.

 Vann första set ganska komfortabelt.

 Började andra set bra med att vinna första gemet. Sedan 1-1. Ledde med 2-1 sedan började jag slarva ordentligt i kombination med att Emma spelade bra. Vips låg jag under med 2-4. Lyckades ta mig samman och reducera till 4-4. Emma tog ledn:gen men jag reducerade till 5 lika. Gemen var jämna och duellerna långa. Jag drog det längsta strå't. Vann 6-3, 7-5.

Söndag 1/9:

 Trött i kroppen var bara förnamnet efter fem timmars spel på två dagar. (Har inte haft tid att träna tennis i sommar.) Sov dock bättre denna natt än den föregående. 

 DS45+: Semifinal mot Marie Carlsson, Habo Tennisförening.

Ännu en match där resultatsiffrorna inte speglade matchen. Jag var inte alls utspelad trots att motståndaren var mer placeringssäker än jag. Typ inget gem var "nollat", utan åtminstone 15 till mig. Förlust 0-6, 1-6.

 Marie vann senare finalen. Som jag skrev tidigare, förlusten känns på något sätt mer  hedersamt då.

 Spelade mig till en tredje plats i DS45+. Lite otippat då jag på förhand trodde att jag skulle gå vidare till slutspel i motionsklassen, där jag var andraseedad.

En tjocktröja, tre strumpor och två

tvättpåsar fanns i sponsorpåsen. Tack. 💙

 En mycket trevlig helg där jag fått många nya tennisvänner, främst från västkusten; Sandared, Varberg, GLTK, IS Göta m fl. Två av dem ville att jag skulle flytta och spela seriespel med dem istället. 

Nostalgi 1

  Jag har massa grejer, som jag nu rensar i. Bland dessa pryttlar hittar jag ibland guldkorn som jag inte använt på cirka 35 år. Jag har ingen egentlig intention att börja använda de heller men jag kan av förklarliga skäl inte slänga dem heller.

 Pryl nummer 1:

 Nintendo 8-bitar (och originalkartong) med några spel med tillhörande lilla TV jag hade på mitt flickrum.

 Pryl nummer 2:

  Min Lilla Sportspegeln-t-shirt. Hur cool som helst, speciellt som att jag tävlade i studion.

 Pryl nummer 3:

  Min samling av autografer. Den innehåller  en del "tunga" namn som Astrid Lindgren, Börje Salming och Lasse Åberg.

Astrid Lindgren

Lasse Åberg

Robert Broberg

Börje Salming

Barnen sover hos mig.

 Barnen sover hos mig för första gången sedan flytten. Jag har hunnit röja så alla har sängplats, dock får jag bo i gästsäng i sonens "rum". Det funkar tills mitt hörn är röjt.

Elrenovering

  Har investerat i en renovering av el i mitt hem. Typ allt byttes och fick en ny elcentral. Nu har jag fått notan. Femtifem kvadratmeter kostade mig 17000 kr efter ROT-avdrag, drygt en månadsinkomst. Får vänta med att köpa sängen.

Säng

  Jag har ingen egen säng. Den jag hade från mitt bohag slängde vi. Eftersom barnen ännu inte flyttat in lånar jag deras sängar.

 När jag fått undan flyttlådorna (och har lite mer pengar) ska jag bygga mig en egen säng med förvaring under. Vem hjälper mig?

Flytt

 Idag fick jag hjälp av de finaste vännerna man kan tänka sig att flytta alla mina saker. Totalt var vi sex personer som slet; Elli och hennes make, Andrea, Ullis och jag själv. Den äldre av de två som ville att allt skulle gå så fort som möjligt, var med.

Jag har många saker, alldeles för många saker. Nu när jag inte behöver renovera, eller förhålla mig till andra så är min uppgift att rensa i skiten. Jag börjar med kläder.