Jag gör rätt. Absolut helt rätt.
Men varför jag inte gjorde det tidigare kan man fråga sig?
Jo, anledningen är att jag är så naiv så jag tror att det ska bli bättre. Men min erfarenhet säger att det sällan blir det. Det blev det inte förra gången jag var i samma situation och det blev det inte denna gången. Så nu byter jag lag. Och jag känner redan efter ett par träningar att det är helt rätt gjort. Allt är redan 1000 gånger bättre. Allt som inte funkade och som jag störde mig på i förra laget, funkar här i det nya. Precis som det gör i ett normalt lag.
Maik ftw! Forza Maik!
15 november 2008
30 oktober 2008
Snarre eller Snyting?
Förra året vid den här tiden hade jag köpt hem endel godis, utifall att det skulle komma några läskiga små barn och tigga. Hur många kom? Ingen, zero, noll! Så i år tänkte jag nog inte köpa nåt godis, mer än för eget bruk.
Men ikväll kom de första tiggarna. Det var ren tur att jag hade nåt hemma. Tidigare idag impulsköpte jag nämligen Delicatobollar på Ikea. Men jag tvekade innan jag plockade till mig dem. Ett bra impulsköp visade det sig. För den som kastar ägg på vårt hus får minsann se till att städa bort varenda litet näringsämne och proteinmolekyl från huset.
Happy Halloween!
28 oktober 2008
13 oktober 2008
Finanskrisen
Fråga i tidningen:
Har du påverkats av den rådande finanskrisen?
Har du påverkats av den rådande finanskrisen?

(källa: http://tjuvtittat.se/)
Jag kan ju bara hålla med Mårten. Precis så är det med mina finanser också.
12 oktober 2008
100, Halleluja!
Detta är mitt hundrade inlägg på bloggen. :)
Det firar jag genom att, på lördagsnatten, bjuda på lite sång från fyra norska skönsjungande gossar. Grabben i rutig skjorta är Kurt Nilsen. Han vann norska idol 2003. Han har visst också vunnit "world idol", som jag inte riktigt visste ens existerade.
Eftersom den som la ut klippet på youtube inte bjöd på den "embeddade"-koden, så får ni klara er med länken.
http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM
Det firar jag genom att, på lördagsnatten, bjuda på lite sång från fyra norska skönsjungande gossar. Grabben i rutig skjorta är Kurt Nilsen. Han vann norska idol 2003. Han har visst också vunnit "world idol", som jag inte riktigt visste ens existerade.
Eftersom den som la ut klippet på youtube inte bjöd på den "embeddade"-koden, så får ni klara er med länken.
http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM
3 oktober 2008
Resa söderut?!
En liten film om att resa utomlands. Varför gör vi det egentligen, när samma idyll finns hemma, så mycket närmare... för visst finns det likheter!?
Ta dig tid att se hela denna lilla norska film från Norsk Luftfartsmuseum (i Bodø), sju minuter lång. Du kommer förstå mer än du tror av norskan.
Ta dig tid att se hela denna lilla norska film från Norsk Luftfartsmuseum (i Bodø), sju minuter lång. Du kommer förstå mer än du tror av norskan.
29 september 2008
Intensiv Lidingöloppshelg
Det var en intensiv men rolig helg, den som var. Det var ju dags för Lidingöloppet.
Åkte upp redan på fredagen för att hämta mina nummerlappar. Ja, ni läste rätt. Jag hade nämligen anmält mig till både 15-kilometersloppet på lördagen och Tjejloppet på söndagen (10km). Jag hade visst lite hybris när jag anmälde mig. Det var strax efter att jag sprungit Gbg-varvet...
Nåja, efter sportmässan åkte jag till mina vänner J&P, för det var hos dem jag skulle sova över. (Tack så jättemycket för er gästfrihet. Er soffa är underbart skön att sova på.) Men eftersom jag var försenad redan hemifrån upp till Sthlm så hann jag egentligen bara lämna mina saker, byta till snygga gå-ut-kläder. Jag var bjuden till brorsan med sambo. Så jag hastade iväg ganska snabbt.
Väl hos brorsan fick jag en drink samt en lägenhetsvisning. De bor mycket fint i in nya gemensamma lägenhet. Strax däreftter styrde vi våra steg till Teatergrillen för att äta en bit mat. För visst är det så man laddar bäst inför ett långlopp? Med god mat och dryck menar jag.
Och gisses vad maten smakade gott. Mmmm. Rensadel med mandelpotatis och karljohansvampsås. Åh, det vattnas i munnen på mig när jag tänker på maten. Till dessert valde jag varm chokladfondant med basilikaglass och jorgubbar. Oh my good, det var länge sedan jag åt en sån god dessert senast. Tack för maten!
För den som gillar namedropping kan jag nämna att Andreas Carlsson i årets idoljury 'dansade' in och minglade med några fula snubbar bakom vårt bord.
Kom i säng alldeles för sent, nämligen vid 0100.
Lördag 27/9
Upp tidigt och ta tunnelbanan till Ropsten. Starten för Lidingöloppets MK15, 15km gick redan 1040 för oss i andra startgruppen. Och jag var ganska taggad, trots att jag inte laddade på bästa sätt kvällen innan. Loppet gick ganska bra. Gick ut i ett lagom tempo för att orka med hela loppet. Men jag måste erkänna att vissa backar besegrade mig och jag tvingades gå. Det gjorde ont på baksidan av låret. Men nerför och slättförs så ökade jag istället takten. Kom in på en tid av 1 timme 29 minuter (+/- 30 sekunder). Nöjd att jag kom i mål under 1 och 30 även om jag siktade på en tid på 1 och 25.
Efter loppet minglade jag runt på målområdet med mina skavsår och träffade faktiskt några vänner. Brorsans vänner är mina vänner! :D Applåderade de första löparna i 30-kilometersklassen när de passerade Grönsta. Mustafa "Musse" Mohamed som senare vann, låg då på tredje plats.
När klockan sedan slagit "massagen-öppnar", så var det jag som var först på plats. Tjejen som tog hand om mig gjorde ett bra jobb. Hon visste hur man stretchade muskler. Tack vare henne så kunde jag springa dagen efter också. Och tack vare röda korset som plåstrade om mina skavsår både på lördagen och söndagen.
På kvällen lagade jag en tacogratäng som vi avnjöt till ett gott vin och sedan blev det bio.
Söndag 28/9
Sovmorgon. Skönt. Starten för Lidingö Tjejlopp, 10km, gick idag inte förrän vid 1330 för oss i första startgruppen. Men innan starten så besökte jag som tidigare nämnt sjukstugan. Ett bra beslut. Hon plåstrade om mina skavsår under fötterna så bra att det knappt besvärade mig alls under loppet.
Jag kände mig oförskämt fräsch i kroppen och jag höll ett bra tempo fram till strax innan 5km., då stod klockan på ungefär 25min. Men strax innan 5km så kommer Abborbacken. Ni som varit där vet att stigningen på den är både brant och lång. Där kroknade mina lår rejält och jag tvingades gå större delen. Jag försökte sedan ta igen lite av den förlorade tiden på flackapartier och nedförsbackar, för där gick det fortfarande hur bra som helst att springa på med hyfsat högt tempo.
Dessvärre fick jag gå i fler backar, så min sluttid blev 55 minuter (+/- 15 sekunder), fem minuter sämre än mina uppsatta mål. Nåja, med tanke på att jag sprang långt dagen innan så är jag ändå nöjd med tiden.
Lite stolt över att jag faktiskt klarade att springa två tuffa terränglopp dagarna på varandra, med för mig helt okej tider.
När jag duschat etc så skämde vi bort oss med Ben&Jerry glass, som vi brukar när jag hälsar på. Denna gång valde vi Caramel Chew Chew. Gott!
Sen sa jag tack för mig satte mig bakom ratten och körde hem. Oförskämt pigg. Brukar vara ganska trött efter långlopp, men inte denna gången. :) Betyder det att jag är vältränad?
Tack alla som gjort min helg i Stockholm till en av dem mest minnesvärda.
Åkte upp redan på fredagen för att hämta mina nummerlappar. Ja, ni läste rätt. Jag hade nämligen anmält mig till både 15-kilometersloppet på lördagen och Tjejloppet på söndagen (10km). Jag hade visst lite hybris när jag anmälde mig. Det var strax efter att jag sprungit Gbg-varvet...
Nåja, efter sportmässan åkte jag till mina vänner J&P, för det var hos dem jag skulle sova över. (Tack så jättemycket för er gästfrihet. Er soffa är underbart skön att sova på.) Men eftersom jag var försenad redan hemifrån upp till Sthlm så hann jag egentligen bara lämna mina saker, byta till snygga gå-ut-kläder. Jag var bjuden till brorsan med sambo. Så jag hastade iväg ganska snabbt.
Väl hos brorsan fick jag en drink samt en lägenhetsvisning. De bor mycket fint i in nya gemensamma lägenhet. Strax däreftter styrde vi våra steg till Teatergrillen för att äta en bit mat. För visst är det så man laddar bäst inför ett långlopp? Med god mat och dryck menar jag.
Och gisses vad maten smakade gott. Mmmm. Rensadel med mandelpotatis och karljohansvampsås. Åh, det vattnas i munnen på mig när jag tänker på maten. Till dessert valde jag varm chokladfondant med basilikaglass och jorgubbar. Oh my good, det var länge sedan jag åt en sån god dessert senast. Tack för maten!
För den som gillar namedropping kan jag nämna att Andreas Carlsson i årets idoljury 'dansade' in och minglade med några fula snubbar bakom vårt bord.
Kom i säng alldeles för sent, nämligen vid 0100.
Lördag 27/9
Upp tidigt och ta tunnelbanan till Ropsten. Starten för Lidingöloppets MK15, 15km gick redan 1040 för oss i andra startgruppen. Och jag var ganska taggad, trots att jag inte laddade på bästa sätt kvällen innan. Loppet gick ganska bra. Gick ut i ett lagom tempo för att orka med hela loppet. Men jag måste erkänna att vissa backar besegrade mig och jag tvingades gå. Det gjorde ont på baksidan av låret. Men nerför och slättförs så ökade jag istället takten. Kom in på en tid av 1 timme 29 minuter (+/- 30 sekunder). Nöjd att jag kom i mål under 1 och 30 även om jag siktade på en tid på 1 och 25.
Efter loppet minglade jag runt på målområdet med mina skavsår och träffade faktiskt några vänner. Brorsans vänner är mina vänner! :D Applåderade de första löparna i 30-kilometersklassen när de passerade Grönsta. Mustafa "Musse" Mohamed som senare vann, låg då på tredje plats.
När klockan sedan slagit "massagen-öppnar", så var det jag som var först på plats. Tjejen som tog hand om mig gjorde ett bra jobb. Hon visste hur man stretchade muskler. Tack vare henne så kunde jag springa dagen efter också. Och tack vare röda korset som plåstrade om mina skavsår både på lördagen och söndagen.
På kvällen lagade jag en tacogratäng som vi avnjöt till ett gott vin och sedan blev det bio.
Söndag 28/9
Sovmorgon. Skönt. Starten för Lidingö Tjejlopp, 10km, gick idag inte förrän vid 1330 för oss i första startgruppen. Men innan starten så besökte jag som tidigare nämnt sjukstugan. Ett bra beslut. Hon plåstrade om mina skavsår under fötterna så bra att det knappt besvärade mig alls under loppet.
Jag kände mig oförskämt fräsch i kroppen och jag höll ett bra tempo fram till strax innan 5km., då stod klockan på ungefär 25min. Men strax innan 5km så kommer Abborbacken. Ni som varit där vet att stigningen på den är både brant och lång. Där kroknade mina lår rejält och jag tvingades gå större delen. Jag försökte sedan ta igen lite av den förlorade tiden på flackapartier och nedförsbackar, för där gick det fortfarande hur bra som helst att springa på med hyfsat högt tempo.
Dessvärre fick jag gå i fler backar, så min sluttid blev 55 minuter (+/- 15 sekunder), fem minuter sämre än mina uppsatta mål. Nåja, med tanke på att jag sprang långt dagen innan så är jag ändå nöjd med tiden.
Lite stolt över att jag faktiskt klarade att springa två tuffa terränglopp dagarna på varandra, med för mig helt okej tider.
När jag duschat etc så skämde vi bort oss med Ben&Jerry glass, som vi brukar när jag hälsar på. Denna gång valde vi Caramel Chew Chew. Gott!
Sen sa jag tack för mig satte mig bakom ratten och körde hem. Oförskämt pigg. Brukar vara ganska trött efter långlopp, men inte denna gången. :) Betyder det att jag är vältränad?
Tack alla som gjort min helg i Stockholm till en av dem mest minnesvärda.
23 september 2008
19 september 2008
Årets bästa köp?
Idag kom min älskling hem från USA och med sig i bagaget hade han det ritbord, som jag beställt. Det är helt underbart att använda.
Nu slipper vi dessutom antingen en extra mussladd som trasslar och har sig eller att byta batterier stup i kvarten. Jag önskar nästan att alla hade en sådan här underbar tingest.
Ritbordet saluförs av Wacom och just min modell heter Intuos3. Efter mycket beslutsångest valde jag en mindre modell, 6"x 8" (eller A5 som är lättare att referare till). Även om jag gärna hade sett den större på mitt skrivbord, så tror jag faktiskt att denna är alldeles perfekt. Den större hade nog sett alldeles för vulgärt stor ut faktiskt. Jag är nöjd att jag tog mitt förnuft till fånga och valde den mindre.
Nu kära släkt och vänner har jag fått den julklapp jag önskade mest detta år.
Nu slipper vi dessutom antingen en extra mussladd som trasslar och har sig eller att byta batterier stup i kvarten. Jag önskar nästan att alla hade en sådan här underbar tingest.
Ritbordet saluförs av Wacom och just min modell heter Intuos3. Efter mycket beslutsångest valde jag en mindre modell, 6"x 8" (eller A5 som är lättare att referare till). Även om jag gärna hade sett den större på mitt skrivbord, så tror jag faktiskt att denna är alldeles perfekt. Den större hade nog sett alldeles för vulgärt stor ut faktiskt. Jag är nöjd att jag tog mitt förnuft till fånga och valde den mindre.
Nu kära släkt och vänner har jag fått den julklapp jag önskade mest detta år.
12 september 2008
Gooott
Päronen i vår trädgård är de godaste päron jag någonsin ätit. Inte för att de växer på vår tomt och är gratis, utan för att de är krispiga, saftiga och söta. Kom förbi och smaka vet ja! De är som bäst nu.
Och så till något helt annat...
Om denna kille (från idol 08) någonsin kommer att ge ut en skiva, så är jag en av de första som kommer att köpa den. Vilken skön musik att ha som bakgrundsmusik när man har vänner på besök, eller allmänt pysslar med något.
Och så till något helt annat...
Om denna kille (från idol 08) någonsin kommer att ge ut en skiva, så är jag en av de första som kommer att köpa den. Vilken skön musik att ha som bakgrundsmusik när man har vänner på besök, eller allmänt pysslar med något.
9 september 2008
Feltryckt sedel
Jag har sprungit på en "feltryckt" sedel, eller ja, det har blivit fel med trycket. Det har liksom blivit en bläckplump. Att den inte är ditmålad ser man ju, annars skulle det inte var vitt runt om fläcken.
Undra om sedeln är värd mer än 20 kr?
Undra om sedeln är värd mer än 20 kr?
5 september 2008
Vikten av av korrekturläsning.
The impotence of of proofreading
1 september 2008
Tjejmilen 2008
Så var Tjejmilen avklarad för i år. Spektaklet började med en störtskur, men jag hann under ett träd för att ta skydd. Lagom till uppvärmningen upphörde skuren och solen tittade fram. Så jag blev inte så blöt.
Som alltid försökte jag få en startplats i första startgruppen, och det fick jag även iår. Det är inte lika trångt runt banan om man startar i första gruppen, dessutom finns druvsocker, bananer etc kvar vid vätskekontrollerna. (Vilket inte fanns under GBGvarvet då vi startade i näst sista gruppen.) Att man sedan blir omsprungen, det bryr jag mig inte om. Det finns alltid de framför en som man själv springer om och då känner man sig genast starkare.

Efter första kilometern stod min klocka på 4 min och 17 sekunder. Hujedamig, dags att slå av på tempot. Hade jag fortsatt så, hade jag fått en tid på typ 42 min, och det klara jag verkligen INTE av. Efter två kilometer var jag "nere" på 9 min och typ 40 sekunder. Det betyder att andra kilometern sprangs på drygt 5 min. Det var bättre men fortfarande alldeles för snabbt tempo för en tjockis som jag.
Vid fyra kilometer frös jag och ville gå, men jag intalade mig själv att minsann inte stanna förrän vid 5 km. Passande nog var det vätskekontroll vid 5 km. Så det blev en liten paus där. Jag hade ju ignorerat och bara sprungit förbi vattenhålet vid drygt 2 km.
Resterande delen av loppet blev en kamp mellan ben och hjärna. Jag orkade rent konditionsmässigt, jag var inte det minsta andfådd, men benen orkade inte riktigt. Strax efter sex kilometer gick jag visst lite igen, i en uppförsbacke. Har man en gång tillåtit sig att stanna blir det lätt att man gör det igen. :/ Sedan satta jag upp målet att springa till åttakilometerskylten innan jag fick vila (läs: gå) igen. Men hur det kom sig så missade jag den. Jag såg aldrig någon åttakilometersmarkering.
Men sen började jag känna igen mig rent geografiskt och visste att nu var det bara drygt en kilometer kvar. Då ökade jag nog farten lite faktiskt. Fick nog en liten adrenalinkick eller nåt.
Sista backen, (utanför Berwaldhallen, radiohuset och SVT) som var en plåga förra året. Tog jag mig igenom. Kanske inte på spänstiga, lätta och energiska steg, men jag sprang, tillskillnad från förra året.
Min tid i år blev hela 6 minuter bättre än 2007!!!
Fast jag är egentligen inte så förvånad. Förra året var jag meniskskadad och hade inte tränat nåt mellan april och juli. I år har jag tränat fotboll och styrketräning minst tre gånger i veckan. Lägg därtill några löptävlingar och en hel del fotbollsmatcher. Så nog har jag försökt att hålla mig i form. Tiden i år blev 53:17. :D
Nu blickar jag framåt och laddar för Lidingöloppet sista helgen i september.
Som alltid försökte jag få en startplats i första startgruppen, och det fick jag även iår. Det är inte lika trångt runt banan om man startar i första gruppen, dessutom finns druvsocker, bananer etc kvar vid vätskekontrollerna. (Vilket inte fanns under GBGvarvet då vi startade i näst sista gruppen.) Att man sedan blir omsprungen, det bryr jag mig inte om. Det finns alltid de framför en som man själv springer om och då känner man sig genast starkare.

Efter första kilometern stod min klocka på 4 min och 17 sekunder. Hujedamig, dags att slå av på tempot. Hade jag fortsatt så, hade jag fått en tid på typ 42 min, och det klara jag verkligen INTE av. Efter två kilometer var jag "nere" på 9 min och typ 40 sekunder. Det betyder att andra kilometern sprangs på drygt 5 min. Det var bättre men fortfarande alldeles för snabbt tempo för en tjockis som jag.
Vid fyra kilometer frös jag och ville gå, men jag intalade mig själv att minsann inte stanna förrän vid 5 km. Passande nog var det vätskekontroll vid 5 km. Så det blev en liten paus där. Jag hade ju ignorerat och bara sprungit förbi vattenhålet vid drygt 2 km.
Resterande delen av loppet blev en kamp mellan ben och hjärna. Jag orkade rent konditionsmässigt, jag var inte det minsta andfådd, men benen orkade inte riktigt. Strax efter sex kilometer gick jag visst lite igen, i en uppförsbacke. Har man en gång tillåtit sig att stanna blir det lätt att man gör det igen. :/ Sedan satta jag upp målet att springa till åttakilometerskylten innan jag fick vila (läs: gå) igen. Men hur det kom sig så missade jag den. Jag såg aldrig någon åttakilometersmarkering.
Men sen började jag känna igen mig rent geografiskt och visste att nu var det bara drygt en kilometer kvar. Då ökade jag nog farten lite faktiskt. Fick nog en liten adrenalinkick eller nåt.
Sista backen, (utanför Berwaldhallen, radiohuset och SVT) som var en plåga förra året. Tog jag mig igenom. Kanske inte på spänstiga, lätta och energiska steg, men jag sprang, tillskillnad från förra året.
Min tid i år blev hela 6 minuter bättre än 2007!!!
Fast jag är egentligen inte så förvånad. Förra året var jag meniskskadad och hade inte tränat nåt mellan april och juli. I år har jag tränat fotboll och styrketräning minst tre gånger i veckan. Lägg därtill några löptävlingar och en hel del fotbollsmatcher. Så nog har jag försökt att hålla mig i form. Tiden i år blev 53:17. :D
Nu blickar jag framåt och laddar för Lidingöloppet sista helgen i september.
30 augusti 2008
Panik!!!
I natt trodde jag att jag skulle kvävas.
Lite bakgrundsfakta: Jag har precis varit förkyld, men är nu så pass friska att jag inte behöver nässpray. Dock så är jag fortfarande lite snorig.
Och så inatt, jag somnade och allt var frid och fröjd. Men så vakande jag med ett ryck av att jag satte i halsen. Ni vet så som man kan göra när man försöker andas och svälja samtidigt, det blir som ett lock för andningsvägarna.
Hur som helst, jag satte mig upp i sängen och hade verkligen panik. Verkligen PANIK och dödsångest. Jag fick zero med luft och kunde inte andas!!!
Inte genom munnen och inte genom min för tillfället snorigensatta näsa. Nu vet jag hur astmatiker har det. Fy f-n.
Tack och lov hade jag min nässpray vid sängen, så efter några sekunders hostande och frustande så kunde jag få luft igen. Dessa sekunder, som kanske var 10 eller kanske ännu färre, kändes som flera minuter.
Jag vill inte dö med smärta och vill INTE dö genom kvävning. Vilken hemska känsla det var att inte få luft.
PS Har aldrig drabbats av panik förut och det var verkligen ingen rolig känsla.
Lite bakgrundsfakta: Jag har precis varit förkyld, men är nu så pass friska att jag inte behöver nässpray. Dock så är jag fortfarande lite snorig.
Och så inatt, jag somnade och allt var frid och fröjd. Men så vakande jag med ett ryck av att jag satte i halsen. Ni vet så som man kan göra när man försöker andas och svälja samtidigt, det blir som ett lock för andningsvägarna.
Hur som helst, jag satte mig upp i sängen och hade verkligen panik. Verkligen PANIK och dödsångest. Jag fick zero med luft och kunde inte andas!!!
Inte genom munnen och inte genom min för tillfället snorigensatta näsa. Nu vet jag hur astmatiker har det. Fy f-n.
Tack och lov hade jag min nässpray vid sängen, så efter några sekunders hostande och frustande så kunde jag få luft igen. Dessa sekunder, som kanske var 10 eller kanske ännu färre, kändes som flera minuter.
Jag vill inte dö med smärta och vill INTE dö genom kvävning. Vilken hemska känsla det var att inte få luft.
PS Har aldrig drabbats av panik förut och det var verkligen ingen rolig känsla.
27 augusti 2008
Jag blev så trött på den heta sommarn'
trött på att aldrig stå pall
trött på clownerna i TV
trött på inget, trött på allt.
//Över gränsen - L. Winnerbäck
23 augusti 2008
Namne!
Nu medan jag väntar på att "gubben" min ska ringa för att bli hämtad, så gjorde jag en ego-sökning på en känd sökmotor.
Oj, vad jag blev förvånad när jag hittade en person med exakt samma namn som jag! (Det enda som skiljer är h:et på slutet.) Ni som vet vem jag är och vad jag heter, vet att jag har ett ganska unikt namn, speciellt efternamet. Undrar hur vi är släkt? För det måste vi ju vara. Det finns ju ingen annan med vårt efternamn.
Med lite mer forskning visar det sig att denna kvinna är född i Wien, och som liten överlevde hon koncentrationslägret Theresienstadt tillsammans med sin syster och mor. Fadern hamnade på Auschwitz, och även han överlevde.
Måste forska mer i detta någon dag.
Oj, vad jag blev förvånad när jag hittade en person med exakt samma namn som jag! (Det enda som skiljer är h:et på slutet.) Ni som vet vem jag är och vad jag heter, vet att jag har ett ganska unikt namn, speciellt efternamet. Undrar hur vi är släkt? För det måste vi ju vara. Det finns ju ingen annan med vårt efternamn.
Med lite mer forskning visar det sig att denna kvinna är född i Wien, och som liten överlevde hon koncentrationslägret Theresienstadt tillsammans med sin syster och mor. Fadern hamnade på Auschwitz, och även han överlevde.
Måste forska mer i detta någon dag.
18 augusti 2008
18/8
Nu har jag visst inte bloggat på ett tag.
Aaa, det har ju varit semester vetja. Vi tog oss ända till Grekland. Gött som attans var det där. Och visst längtar man tillbaka nu när det bara regnar här hemma.
Gothia cup spelades i sommar och jag vet att IK Ö/L faktiskt vann en av klasserna. Det var i klassen Special Olympics. Grattis killar och tjejer! Skönt att det går bra för något av våra lag. Hittade ett youtube-klipp från semifinalen där Östria vann över Grunden BoIS röd. Se och njut av glädjen som uppstår när dramat är över:
Aaa, det har ju varit semester vetja. Vi tog oss ända till Grekland. Gött som attans var det där. Och visst längtar man tillbaka nu när det bara regnar här hemma.
Gothia cup spelades i sommar och jag vet att IK Ö/L faktiskt vann en av klasserna. Det var i klassen Special Olympics. Grattis killar och tjejer! Skönt att det går bra för något av våra lag. Hittade ett youtube-klipp från semifinalen där Östria vann över Grunden BoIS röd. Se och njut av glädjen som uppstår när dramat är över:
18 juli 2008
17 juli 2008
Kontakt
I måndags var jag iväg på utflykt med två kompisar. Vår resa gick till GeKås! ;) Där handlar man alltid för mycket. Det konstiga är att när man packar upp allting så är det ändå inget onödigt. Eller jo, det finns det, allt godis bland annat. Men det mesta är förbrukningsgrejer så som schampo, tvål, kläder och sånt. Jag är nöjd med mina inköp och jag har redan använt plattången och moppen flera gånger.
Jag väntar med spänning på att få spela mitt inköpta spel också. Men då måste det komma någon hit så att vi kan bilda minst två lag á två spelare. Välkomna!
Vi hade hur trevligt som helst på resan, det är synd att vi träffas alldeles för sällan. Dessvärre är de inte de enda som blivit försummade. Jag är helt enkelt för dj**la dålig på att hålla kontakten.
Det borde ju inte vara så svårt att hitta på något på tu man hand, liksom.
Vad hände med de spontana vi-ser-en-film-kvällarna? Varför måste allt vara så planerat och inbokat långt iförväg?
Ge mig tips på hur man upprätthåller kontakten med vänner.
« Lakritztrollet is good for you. »
Jag väntar med spänning på att få spela mitt inköpta spel också. Men då måste det komma någon hit så att vi kan bilda minst två lag á två spelare. Välkomna!
Vi hade hur trevligt som helst på resan, det är synd att vi träffas alldeles för sällan. Dessvärre är de inte de enda som blivit försummade. Jag är helt enkelt för dj**la dålig på att hålla kontakten.
Det borde ju inte vara så svårt att hitta på något på tu man hand, liksom.
Vad hände med de spontana vi-ser-en-film-kvällarna? Varför måste allt vara så planerat och inbokat långt iförväg?
Ge mig tips på hur man upprätthåller kontakten med vänner.
« Lakritztrollet is good for you. »
7 juli 2008
Fika i regnet?
Vart tog sommaren vägen?
Lagom till att vi äntligen köpt oss utemöbler till altanen, så behagar det att regna konstant. Buhu!
Sen får alla som vill komma förbi och provsitta dem, för vad ska vi med massa stolar till om ingen sitter i dem!?
Om ni förvarnar oss om besök så hinner vi fixa kaka till er också. :d
Bild på möblerna finns på min bilddagbok.
« Lakritztrollet - spice up your life. »
Lagom till att vi äntligen köpt oss utemöbler till altanen, så behagar det att regna konstant. Buhu!
Sen får alla som vill komma förbi och provsitta dem, för vad ska vi med massa stolar till om ingen sitter i dem!?
Om ni förvarnar oss om besök så hinner vi fixa kaka till er också. :d
Bild på möblerna finns på min bilddagbok.
« Lakritztrollet - spice up your life. »
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








