25 augusti 2018

Midnattsloppet Göteborg 2018 - race report

Det var första gången jag deltog på Midnattsloppet och visst hade jag lite förväntningarna på loppet. Jag har ju i många år velat delta i detta lopp. Nu äntligen fick jag chansen och de var Göteborgs gator som fick äran att känna mina löparskor mot asfalten i natten. Midnattsloppet har iår marknadsfört sig som festivalloppet med all rätt. Jag kallar det från och med nu "Discoloppet". Det var disco i stort sett från start till mål. Det var ett kul lopp!

Inför loppet
Under dagen borde mina förväntningar byggts upp, men ärligt jag så hann jag inte tänka på loppet under dagen. Inga optimala förutsättningar för ett lopp. Jag laddade nämligen genom att spendera hela dagen på Liseberg. Ni som har varit på nöjesfält vet hur tyst och fridfullt det är där. En riktig oas för kontemplation och mindfulness... Så jag var verkligen inte pigg och alert när jag lämnade Liseberg.

Det var inte helt lätt att övertyga barnen att vi faktiskt var tvungna att åka från Liseberg, de ville såklart åka mer karusell. Men vi fick ut de till parkeringen till slut. Snabbt ombyte till löparstassen och sedan iväg till Nya Ullevi, där både start och mål för loppet var. När jag kom in på Nya Ullevi så kände jag bara Wow! Jag insåg där och då att jag inte varit inne på Ullevi förut. Vilken häftig arena! Bra mycket snyggare än den i Linköping.


Siktade direkt mot toaletterna där det ännu inte hunnit bli så lång kö. In i en holk som jag ockuperade ett bra tag för att justera utrustningen, kläder, packning och nummerlapp samt bara skärma av mig från allt ståhej och stimuli. Kvällen var ganska sval och jag kände att det hade varit trevligt med en underställströja men någon sådan hade jag inte med mig. Jag tog ett snabbt beslut att skippa t-shirt och istället springa i min överdragströja. Den är lite för tjock så här års men den var i alla fall långärmad. Ovanpå hade jag den obligatoriska Midnattsloppet-tröjan. Plötsligt gick tiden ganska fort. Jag fick skynda mig att lämna väskan på läktaren om jag skulle hinna till min startgrupp. Jag hade en GTG-tid (Go To Gate) att passa.

Loppet 1-5 km
Jag hann i tid till startgruppen och nu hade det blivit mörkt. Detta gjorde att alla discoljus syntes bra. Vi värmde upp. Passade på att byta några ord med löparen till vänster och sedan var det dags för startgrupp 3A att gå mot startlinjen. Redan här kände jag att det kommer bli ett trevligt lopp, högljutt men kul. Vi svor Midnattsloppets "löpared":



"Midnattsloppet är ett lopp som ska präglas av trivsel och glädje.
Det medför att Du som deltagare har ett stort personligt ansvar här i loppet.
Självklart så ska Du inte knuffas eller armbågas. Ditt deltagande ska vara vänligt, trevligt och omtänksamt. Vi ska ju ha KUL TILLSAMMANS, eller hur?!
-Jaaaa!
Och det innebär att Du kan lova oss detta?
-Jaaa!"


Till discomusik klockan 21:42 släpptes vi iväg pö om pö för att sprida fältet. Jag var trött som svärord men det skulle bli kul att springa detta lopp så det var bara att fokusera på var jag satte fötterna.


När vi kom utanför Ullevi kom första peppningen, utanför stod massor med tjejer med pompoms och hejade till tonerna av en DJs discomix. Vilken skjuts in i loppet. Såklart öppnar man (läs: jag) för hårt av denna glädjekick. Vi sprang hela varvet runt Ullevi och när vi kom tillbaka till pompomtjejerna hade vi avverkat första kilometern. Nu blev det löpning på Skånegatan, den har jag sprungit förut...fast åt andra hållet. Nu var det lätt uppförslut hela vägen till Korsvägen. Men det var ju i början av loppet så ännu var benen fräscha. Nåja, så fräscha som de kan vara efter en dag på nöjesfält. Vid Korsvägen/Gothia Towers/Örgrytevägen passerade vi kilometer två. Sen blev det inomhuslöpning när vi sprang ner i garaget under Svenska Mässan. Lite knixar längs Mölndalsån i riktning mot Ullevi igen. Strax före arenan fanns fina upplysta bågar i sann festivalanda.


Väl framme vid arenan sprang vi ner och in i garage igen. Spännande! Väl ute var det dags att vända tillbaka mot Örgrytevägen denna gång hela vägen längs ån. Även detta är bekant terräng eftersom Sylvesterloppets bansträckning går där. Helt överraskande stod en lång rad kexchokladklädda människor och hejade för full hals. Här fanns möjlighet att göra säkert 50 high fives på rad. Jag orkade göra två på slutet. För nu vid fem kilometer reagerade kroppen med stumma ben. Inget överraskande egentligen. Jag brukar orka springa fem kilometer bra tempo sedan tryter orken och farten blir långsammare. (Jag borde träna på att hitta min tröskelfart och sedan hålla den.) Så vände vi tillbaka ytterligare en gång. Det var en snurrig bana. ;)

5-10 km
Andra halvan av loppet minns jag inte lika bra som första, förmodligen på grund av trötthet på många plan. Strax före 5k började jag springa om fler och fler maskeradklädda deltagare som startat i startgruppen före mig (sex minuter). Tillbaka längs ån, fast på andra sidan och en större loop i Gårda, precis som i Sylvesterloppet... fast även denna gång i motsatt riktning. Nu sprang jag på ren envishet. Benen var trötta men inte flåset. Jag orkade men inte kroppen. Det är jobbigt att springa när huvudet säger öka men benen stanna. Jag fortsatte.
Bild lånad från midnattsloppet.se

Det var strax före 8k som jag resignerade. Trots NRJs peppande ord på megastor skärm gick det inte att ens springa långsamt. För att orka springa var jag tvungen att gå. Efter att ha gått springer jag snabbare. Så blir det när man är skolade fotbollsspelare Intervallöpning is the shit… typ. Nåja, banan gick tillbaka i samma garage som förut och det var lite peppande att möta massor med löpare och veta att de faktiskt hade längre kvar att springa än jag. Ut ur arenans undre värld och ut i friska luften. Vi genade över en konstgräsplan. Det kändes ovanligt tungt trots att gräs borde vara mitt rätta element att springa på. Mysiga marschaller lyste upp och kantade banan på den sista skälvande 1,5 km. Nu gällde det att bita ihop och ta sig i mål.  En liten puckel precis före Ullevi men jag orkade inte utan gick... Nederlag. Tog revansch på mig själv och körde skiten ur mig när nedförsbacken väl kom. Det blev en spurt i mål.

Efter loppet
Jag klarade inte mitt tidsmål på under 55 min men jag är nöjd ändå. Har man varit på Liseberg hela dagen och det senaste man åt var en våffla klockan 18 (starten gick 2142). Då är det faktiskt en bra prestation. Och regnet slapp jag. Inte förrän sista 500 m kände jag av det, då kom det några droppar.

Jag bytte om till en torr tröja och tittade på alla fina peppande mess jag fått på Raceone. Jag såg de inte på min klocka under loppet, det var för mörkt. Maken sms:ade att han var på väg ut i nattlivet för att dricka öl med en nära släkting. Han sa att barnen redan sov. Trots trötthet så lockade det mycket att ansluta, så då gjorde jag det. Jag var ju redan i stan. Gensköt make och hans systerson på Avenyn. Tog några öl...eller ja det blev cider för mig för jag var inte alls sugen på öl. Satt på olika uteställen till ganska sent. Så nån stretching blev det icke. Jag brukar inte sitta på puben svettig och äcklig men jag var inte ensam. Det var fler midnattslöpare som ville ha "en kall" efteråt.

Vi hade det riktigt trevligt och tiden gick fort. Huxflux var klockan 03 och vi höll på att missa sista bussen. Tack och lov gjorde vi inte det utan vi kom till vår bostad som vi skulle. Klockan var ju tokmycket och jag hade suttit i mina svettiga kläder i över fyra timmar. Det är rätt äckligt att sitta i svettiga byxor, sport-BH och trosor flera timmar. (Tröjan bytte jag direkt efter loppet.) Men som tidigare sagts, det var livsnjutning. Hemma kom maken skyndsamt i säng och jag fick äntligen ta av alla mina svettiga kläder och duscha . Att jag var tröttare än tröttast vid det här laget behöver jag nog inte säga, men jag gör det ändå. Somnade inom en halv minut när jag väl kom i säng.

En fantastisk dag på många sätt. Utmattande men rolig så in i bomben.

Placering
K40: 119 av 406.
Alla kvinnor: 879 av 3045

Nästa lopp: 1/9, Tjejmilen.

2 kommentarer:

Lotta sa...

Du är så jäkla strong!!! Tack för att du delar med dig.

Lakritztrollet sa...

Inte så strong, bara envis.
Tack för att du orkar läsa mina långa inlägg. :)