STHLM Urban Trail 2018 - race report

Vi har anmält oss till hela STHLM Challenge och då får man tydligen starta i en tidig startgrupp. Vår start var redan klockan 07:50. För att slippa gå upp klockan 0400 och knappt sova något valde vi iår att boka hotell och åka upp till Stockholm redan på fredags kvällen.

Det blev en mycket trevligt resa upp och vi hittade hotellet nästan direkt. Checkade in, lämnade våra saker för att sedan reka var och hur lång tid det tog att ta sig till T-banan. En handfull minuter visade det sig. Vi traskade tillbaka till hotellet igen och förberedde för morgondagen, dvs la fram våra löparkläder. Sen var det bara att slappna av och somna...trodde vi. Det visade sig vara lite knepigare än vi trott. På gatan utanför vårt fönster var det tydligen en nattklubb eller något. I alla fall så var det många ungdomar som väsnades och levde rövare där ute. Det är inte lätt att sova i ett disco.

Loppdagen
Vaknade med stel nacke, en lightversion av det jag upplevde på maran före sommaren. Sådär bra. (Hade samma problem för en vecka sedan. Den blev bättre under dagen och var borta dagen efter. Varför vet jag inte.)

Vi tog oss till tunnelbanan och mot startområdet i Galärparken. Hämtade våra nummerlappar och var allmänt nöjda med tillvaron. Passade på att göra ett obligatoriskt toabesök. Denna gång fick vi stå i en lång kö, men kön gick förvånansvärt snabbt. Sen var det dags för start.

Detta år visste vi vad loppet gick ut på och taggade tog vi det lugnt redan vid första sevärdheten. Här skulle upplevas maximalt, ingen stress och ingen tidsjakt.

Vikingaliv
Hej hopp vi är igång. Selfiestopp i hela museet för oss; puss på farbrorn. kontemplera på tronen och test av vikingahjälm.

Skansen
Att springa genom Skansen var en repris från förra året. Detta år sprang vi dock in genom huvudentrén och ut bakvägen.
Träffade på loppets första trappa - den långa rulltrappan, såklart avstängd. Jag bestämde mig för att springa upp för hela och det var ju inga problem. Väl uppe blev det två positiva möten. Det första var att någon kände igen mig. Jag kände inte igen henne, men det fanns det ju förklaringar till. Det var nämligen den läkare som tog hand om mig vid Stockholm Marathon och skickade iväg mig med ambulans. Det var väldigt kul att träffa henne och kort berätta mer om vad som hände och vad proverna visade etc.
Det andra positiva mötet var Vevpositivt. Det var nya spännande selfiestopp på Skansen iår.
Trots avspärrning tog vi en liten detour förbi Sollidenscenen, jag har inte varit på Skansen sedan 1986 (bortsett från förra årers Urban Trail), så det var nödvändigt.
Styltor, säckhoppning och Tunnband. Jag testade det sista. Verkligen kul att ha testat. Kom på tekniken. Tunnbandet var liksom lite vinklat.

Armémusem
Jättelänge sedan jag var där...nån gång på 90-talet när min fader arbetade för och med de statliga museumen. På selfiestoppet slappade jag lite i tältet. Stela killar dock.

Rigoletto
Repris från förra året nu med uppbyggt selfistopp. På bioduken visades Mission impossible när vi kom in. Det blev Popcorn bonanza.

Mood
Repris från förra året och nästan samma upplevelse. Affärerna var stängda. Dock fick vi springa ner två rulltrappor iår (jmfr in och ut på samma plan).

Downtown Camper
Ett hotell mitt i stan jag aldrig hört talas om. Där fanns förvånade människor som faktiskt bodde på hoteller eller var på besök. De undrade nog varför hundratals  människor i likadana tröjor sprang in just där. V.K hade en stund tidgare sagt att hon behövde dricka och där på bordet stod ett oanvänt glas och en flaska vatten. Skål och tack sa V.K.

Musikaliska
Ytterligare en repris från förra året. Iår satt en humorlös pianist och en tjej med oboe och spelade vackert. Iår gick banan upp på scenen istf framför.

Nordiska museet
Denna fantastiska byggnad...
Sprang genom 50-talet samt traditionsdelen. På väg ut smög V.K. och jag in i en uppbyggd spännade makapär. När vi kom in var det bäcksvart...och där fick vi stå flera minuter och vänja ögonen. Vi skulle nämligen titta på aurora borealis dvs norrsken. Jättehäftig!

Josefina
Loppet sista selfiestopp. Här ifrån kunde vi se målet men dessförinnan ville vi fotografera oss med den jättestora uppblåsbara enhörningen. Jisses vad kul vi hade. Någon sa att det gick att klämma in sig två i hålet. Vi försökte och det gick väl sådär. Det resulterade i genuint gapskratt, kul foton och förevigad i reklamfilmen för loppet.

Mål
Nu var det bara att nöjda och glada studsa in i mål och motta våra medaljer. Där i målfållan stod min räddare (aka läkaren från Sthlm Marathon) och delade ut dryck och energibar. Kändes som en bra avslutning att i lugn och ro stå och prata om händelsen jag inte har så mycket minne från, dvs det som skedde inne i tältet samt vad mina läkare hemma sagt. Så hämtade vi överdragen och inte långt efter det så öppnade himlen sig i ett riktigt ösregn. Jag tog skydd i en bajamaja och kunde i lugn och ro byta om samt ta på medhavda regnkläder. Sedan slutade det regna och vi kunde sätta oss och äta frukost med utsikt över fjärden.

STHLM Urban Trail var återigen en fantastisk upplevelse.

Nästa lopp: 25/8 Midnattsloppet Göteborg, 10 km.