Treviso parkrun, Italien - race report

15/11 2025 

Denna dag var det 11°C och sol som sprack igenom moln.

 Varför valde jag Treviso, som ligger så långt bort? Farfalle parkrun i Padua/Padova hade förvisso varit närmare Verona, dit jag ska på lördag-söndag, men Treviso ger mig T i alphabet challenge och så slipper jag springa trail. Dessutom fick jag lust att besöka Venedig, som inte ligger jättelångt från Treviso. (Någon gång ska jag springa Venedig maraton.) Från Venedig till Verona är det 40 min till dryga timmen att köra, beroende på vilken väg man tar.

 Sov jättenära parkrun för ovanlighetsskull. Fjuttiga 2 min med bil. Egentligen gångavstånd men eftersom det finns en bra parkering vid parken kan jag lika gärna köra dit.

 

 Var där i lagom tid, dvs inte först. Alla var väldigt vänliga. Kom i samspråk med en annan turist Ahmed från Wien.

 Av genomgången förstod jag inte mycket men för mitt eget minne så postar jag de små filmsnuttar jag tog.

 

 Så startade vi. Öppnade försiktigt och hittade min plats ganska fort. Hade tålamod att inte springa om mannen i blå keps. Inte förrän på andra varvet gjorde jag det. De andra två i blått var bakom mig nästan hela loppet.

 Banan i Treviso är en tvåvarvsbana i en skog. Underlaget är/var grus (och löv) och en liten träbro. Inga irriterande rötter man kan råka snubbla på men lite lerigt på sina ställen pga årstiden. Det fanns inga backar.

 På parkrun delar man park med alla andra varelser. På mitt andra varv fick jag/vi plötsligt möte av ett gäng cyklister. Lite trångt just där men det gick bra.

 Vid 3,3 km susade första person om mig. Kändes ändå bra att ha kommit mer än halvvägs.

 Vid fyra kilometer är det alltid en kamp mot huvudet att inte stanna och gå. Jag vann. Jag gick inte.

 Som sagts en rakt igenom platt bana. Lite lerigt på sina ställen, vilket är klurigare för de på hjul, men inte omöjligt. 

 Lite fika efteråt. Jag är en dålig vuxen som inte dricker kaffe, men det fanns juice.

 

 Signerade gästboken enligt önskemål.
Så fick jag också ett fint klistermärke. (Inte för att jag skrev i gästboken, fick det som minne ändå.)

 Frågade om det fanns någonstans att duscha. Det var klurigt. Italienarna diskuterade sinsemellan och frågade var jag bodde. I bilen svarade jag då och då såg de lite bekymrade ut och "himlade" med ögonen. Det var tydligen inte det vanligaste.

 En av deltagarna Maurizio erbjöd mig att få duscha hos honom. Otroligt vänligt och räddade min dag.

Fick låna flip-flops. Jag hatar flip-flops. Men var artig och använde dem ändå. Italienska badrum har bideér, har jag sett på sociala medier. Kan intyga att det stämmer. Jag använde den inte.