Fredag
Mot tidigare år så var den dock lite annorlunda. För det första så packade jag för ensamhelg. Detta involverade övernattning i gympasal, vilket jag i och för sig har gjort tidigare just i Lidingö.
När allt var fixat och med i packningen, jag glömde inte massagekudden denna gång, var det dags att åka norrut. :) Min GPS tyckte att jag skulle vara framme kl 21:13. No, no, no, inte bra med tanke på att nummerlappsutlämningen stängde kl. 21. Körde väl inte helt lagligt men kom fram till Lidingövallen kl. 20:56. Sprang till mässan och hann faktiskt. Jätteskönt, slipper trängas imorgon. Jätteskönt också att gå där nästan ensam. Lugnt, tyst och behagligt. Köpa något skulle jag ändå inte.
Tittade förbi Team Nordic Trail montern. Hade på Instagram sett deras fina tygpåsar och ville gärna ha en. Det visade sig att jag stod och språkade med självaste Miranda Kvist. Det är Miranda som startade TNT för drygt 1,5 år sedan. Jag anslöt dock för ett år sedan och jag gillar konceptet.
Installerade mig i Källängens gympasal för det var där jag skulle sova denna helg. Hittade ingen annan logi. På grund av det så följde inte barnen med iår. De blev lite besvikna. De hade sett fram emot detta lopp. Men det gick inte att lösa på annat sätt.
Det var ganska många som campade i salen så ensam var jag inte. Installerade mig och spred ut alla mina saker. Fläktsystemet hade jag tröttnat på redan efter fem minuter, efter tio hade jag huvudvärk. Grattis till mig.
Pratade ett gäng äldre herrar som visade sig vara "Börjes gäng". (googla) Trevliga gossar från olika delar av landet. Bredvid herrarna fanns även en trevlig Malin och vi diskuterade klädval, skador, frukost med mera.
https://www.lidingoloppet.se/sv/site/tcs-lidingoloppshelgen/nyheter/borje-och-ganget/#.XZR1xGjRY0N
Hade som vanligt svårt att somna inte bara på grund av det där fläktsystemet. Öronproppar satt i öronen och hjälpte till att filtrera bort stora delar av fläkten. Jag var nog den som somnade sist i hela gympasalen. Men jag måste ha somnat för jag vaknade två gånger under natten av att jag frös. Gillar ju inte sovsäck så jag föredrar att försöka ha de som täcke... men det blev som sagt för kallt. Att frysa är värre än en stängd sovsäck. När jag stängde sovsäcken blev det genast skönare. Kuriosa att veta var att jag hade sovsäcken upp och ned. Upp och ned i den bemärkelsen att jag hade huvudfliken över huvudet istf under, på så sätt fick jag det även mörkt iom att jag låg under en nödutgångsskylt.
Lördag
Ljuset tändes tidigt och jag ansträngde mig för att försöka sova vidare, min start var ju inte förrän efter lunch. Till slut blev det svårt och jag masade mig upp. Blev därför mycket dötid i väntan på att gå till starten. Valde för första gången att inte sätta på förebyggande skavsårsplåster, varken på hålfot där jag ofta får skavsår, eller på mina illa sargade tår.
Eftersom det visade sig att Malin (70025) och jag startade i samma startgrupp så slog vi följe till Koltorps gärde. Det händer inte så ofta att jag har sällskap och någon att prata med när jag promenerar vägen till Koltorp. Jag trivdes och njöt av situationen.
Vi hann stå i sedvanlig jättelång toakö och dessutom fota det obligatoriska fotot på kullen. Jag är tydligen en konservativ vanemänniska och jag vill ogärna bryta något som jag "alltid" gjort.
Loppet
Ställde mig någonstans långt fram i startfältet för det har jag lärt mig att jag ska för att få den bästa upplevelsen. Lite uppvärmning och sedan gick startskottet. Öppnade alldeles för snabbt, som alltid men det är ändå skönare att starta långt fram.
Årets Lidingöloppet går till historien som det blötaste och lerigaste någonsin under de 19 år jag sprungit någon av de distanser som finns. Det regnade hela dagen. Tack och lov var det knappt någon vind.
Förbannade mig flera gånger över att jag inte valde mina trailskor. De hade varit ett mycket bättre val i och med att det blev halt av all lera. Nu hade jag inte dessa så det var bara att gilla läget.
Vid vätskan vid 9km+ såg och pratade jag med Line från serien "Min klassiker". Jag träffade henne före Vansbrosimningen också så det var roligt att möta henne igen. Hon kämpade på efter bästa förmåga men såg riktigt sliten ut. Jag peppade så gott jag kunde och sa att det är helt okej att gå.
Jag hade en målbild om att ta mig i mål på 3:30 iår men vid 17 km så bestämde jag mig för att skita i sluttiden. Nu gällde det bara att ta sig i mål med hedern i behåll.
Vid Grönsta gjorde jag ett längre stopp för att stretcha samtidigt som jag tuggade på en torr bulle och försökte peta i mig så mycket vätska jag kunde utan att få sjögång i magen. Sedan gick jag upp för Grönstabacken. Jag kan inte minnas när jag sprang hela den backen senast. Måste ha varit i min ungdom när jag sprang sista milen på typ 52 minuter.
Vid vätskan före Abborrbacken tog jag bl a en banan i farten. Skalet ville jag inte äta så det kastade jag mot ett sopkärl typ 3 meter framför mig. Sopkärlet var i storlek med soptunnan hemma. Jag fick till en perfekt parabel och skalet landade i soptunna. En medlöpare såg det hela och jag fick beröm och applåder av honom. Det kändes fint.
Gick i de flesta uppförsbackar sista milen. :/ Men jag var fortfarande ganska stark på platt och nerför. Inte lika snabb som i början men jag plockade ändå några placeringar.
När det var 1 km kvar peppade jag alla runt omkring mig högt och tydligt. Det blev som en pepp till mig själv eftersom ingen annan kunde göra det.
Jag kom helskinnad i mål, inget personligt världsrekord men väl andra bästa tid på banan. Tog mig i mål på mitt 6:e LL30k på tiden 3:47:41. Lite stolt över prestationen är jag ju faktiskt för det är verkligen en skitjobbig bana. Och jag kände mig starkare efter målgång iår än för två år sedan. Anmärkningsvärt är att jag inte fick några skavsår i hålfoten. 💪🏼👌🏼 Mina tår var inte så glada på mig men de har sett betydligt värre ut efter lopp. Jag har lyckats härda mina fötter bra.
Tog mig tillbaka till gympasalen. Nu var det dags för välförtjänt dusch. När jag som bäst stod där dök Karen Ljungman upp. En sån härlig personlighet. Hon har erfarenheter som en annan saknar både vad gäller livet och klassikerloppen. Det var så trevligt att prata att jag till och med satte mig i bastun av rent sociala skäl. Jag tycker inte om att basta och undviker det om jag kan.
Göttade mig sedan med min massagekudde samtidigt som den medhavda chipspåsen länsades. Låg och snackade med luftmadrassgrannen, Maria (23602), om loppet. Hon var ganska trött eftersom hon var anmäld till 55:an. Maria hade med andra ord först sprungit 15 km på förmiddagen för att sedan ta sig igenom 30 km på eftermiddagen. Under morgondagen väntade sista milen för att få ihop sina 55 km. "55:an" var ett arrangemang av Lidingöloppet för att fira sina 55 år.
Sen hade klockan blivit dags för middag och hela "gänget", mest de gamla rävarna men även Malin och jag, gav oss iväg och åt på Näset. Jag unnade mig oxfilé. Äter inte det så ofta och nu kändes det rätt. Var ju inte hungrig men jag vet att jag måste äta.
Årets medalj hade ett rådjur på sig. Jag minns 2010 när jag träffade på detta rådjur på riktigt. :)
Note to self 1: Ta med ett grenuttag.
Note to self 2:. Välj trailsko (utan dubb) om det regnar ymnigt.
Nästa lopp: 29/9, Rosabandet loppet, 10 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar