Kort sportlov i fjällen

 Jag befarade en vecka hemma där man trampar runt på varandra och till slut blir ganska galna och irriterade på varandra, detta eftersom vi denna vintersäsong redan varit på vår skidsemester. Så blev det dock inte.

Tack vare fantastiska vänner och tillfälligheter så packade jag och barnen våra skidor och allt där till och åkte till fjällen.

Jag åker aldrig skidor i svenska fjällen. Mina barn har således inte heller gjort det. Senast jag var i fjällen var 1991 eller 1992 då jag var i Åre. Gången före dess var runt 1988 då jag var i Tandådalen. 

Vi hade tre fina dagar tillsammans. Backarna var flackare och kortare än vi är vana vid, men det stillade absolut skidabstinensen. De svenska fjällen bjöd på mycket goda carvingmöjligheter.

Barnen gillade det också men sa att de saknade alperna. 

Energikokning

Koka ägg på energisnålaste sättet (med hederlig vanlig spis):

Tag 1-1,5 centimeter vatten i grytan. Alltså, vattnet ska INTE täcka äggen! 

Lägg i äggen. (Eller tvärt om. Lägg i äggen och häll på lite vatten. )

Lägg på locket på grytan.

Slå på högsta värme på plattan.

När kraftig ånga pyser ut genom/ut ur locket - stäng av plattan.

Låt stå orört det antal minuter du vill ha ägget/-en kokat/-ade. (Några vill ha löskokt, andra hårdkokt.) Skölj som vanligt i kallt vatten för att avstanna kokprocessen som sker i ägget/-en.

Klart!

Hela grejen med detta är att mindre mängd vatten kokar på kortare tid. På detta sätt används el bara för att koka upp vattnet och äggen ångkokas, på sätt och vis på eftervärme. Smart va!

Bildkälla: Koka perfekta ägg - guide med koktider och kockens bästa tips | Allt om Mat (expressen.se)

Komplimang

 Jag smyger in på toa där min dotter står och fixar sig framför spegeln. Lägger mitt huvud på hennes axel, tittar in i spegeln och säger: -Vad fin du är!
Dottern tackar artigt.
Jag replikerar: -Man kan tro att du och jag är släkt.
Dottern: -... Gav du just dig själv en komplimang!?

Sedan skrattar vi båda hjärtligt.

Plötsligt händer det!

 Jag var bortrest hela söndagen för att spela tennis. Det var som alltid roligt trots att jag förlorade båda mina matcher. När jag kom hem var det ovanligt snyggt och fint hemma. 

 Pappan och barnen hade tillsammans städat och gjort snyggt på ställen jag gett upp om. Plötsligt händer det! Jag tror jag ska åka iväg lite oftare. ;) 

 Nu återstår den ( mest för barnen) svåra biten att hålla det snyggt. Själv försöker jag hålla ordning på mina saker. Ibland blir de liggande till senare och däremellan får jag oftast plocka efter andra.

 Förresten... Den där handduken i trappan plockades så småningom om bort. Tror det tog tre dagar efter mitt blogginlägg. 

Waiting game

Sedan en vecka tillbaka ligger det en handduk i trappan, som jag inte slarvat dit. Jag vet att det inte bara är jag som passerar den flera gånger på en dag. Eftersom jag utövar "waiting game" så struntar högaktningsfullt i den med förhoppning att någon ska plocka upp den. 😏

Chaos house

 Den som läser denna blogg vet att jag för närvarande inte förvärvsarbetar utan är sjukskriven på heltid. Det finns många anledningar till att det inte går att jobba. När man är sjukskriven som jag så är man. naturligt mycket hemma, på gott och ont.

 Vid ett läkarbesök, för något år sedan, hade läkaren med en läkarstudent* och efter att ha lyssnat en stund frågade denna: Är det så att du fått ett jobb hemma istället? Jag hade aldrig reflekterat och tänkt på det förut. Jag som brukar behöva tid för att svara kunde faktiskt svara direkt denna gång.  Läkarstudenten hade ju faktiskt rätt i sin frågeställning. Jag jobbar hemma istället för i samhället.

 Det är ett av mina stora problem: Att vara hemma leder inte till vila och återhämtning. Resten av familjen verkar tro att jag frivilligt är någon slags hemmafru som ska sortera och tvätta, städa, vika all tvätt och ffa stoppa in deras kläder i  garderoberna, ha middag redo när alla andra kommer hem etc.

 Ett annat problem är att det ideligen uppstår eller läggs uppgifter på mig som jag inte efterfrågat eller bett om. Ständigt projekt som måste städas efter. Jag försöker hålla undan mitt egna skräp, men jag lyckas inte alltid så bra med det heller, att då få mer blir oöverstiglit.

 För att stipulera ett aktuellt exempel så har det nyligen varit jul. Det finns således ett gäng julsaker uppsatta här hemma. Barnen slet dessa julgrejer ur lådorna med stor entusiams. Nu efter jul är entusiasmen inte lika stor att få bort alla grejer...

 I skrivande stund är det inte lika stökigt av just julsaker, eftersom jag samlat ihop det mesta och lagt dem i en samlad hög. Jag har även hämtat upp flyttlådorna (de som syns på bilden). Nu återstår att se om jag ensamn måste lägga tillbaka allt eller om det kommer lite spontan hjälp från övriga i hushållet. Jag menar, om jag hade kunnat jobba så hade jag ju inte varit hemma alls och inte kunnat göra de små grejerna. Vem skulle gjort jobbet då?

 Det är ständigt stökigt här hemma så jag har idag döpt vårt hus till "Chaos House". Jag stökar inte till så mycket på dagen, för det krävs energi till tillstökning också. Har faktiskt provat att "waiting game" att strunta i att göra det där jag inte borde behöva göra. Men det slutar oftast i att jag till slut tröttnar och gör det ändå, på bekostnad av något annat som kanske borde gjorts.

 Det finns saker som jag måste och ska göra för allas trivsel och välmående. Sedan finns det också saker som jag vill göra för mitt eget välbefinnande. Det är inte ofta min ork räcker till båda, tyvärr. 

*Jag tror inte det var en student utan någon som "kallats in" för att assistera min ordinarie läkare. Oavsett så hade vederbörande rätt i sak.

Ny vecka

 Nu är det efter helgen. Har det blivit bättre med klådan?

 Nej och Ja.

 Nej. Det kliar fortfarande på samma ställen och det har tillkommit nya ställen. Utslagen finns kvar. Tycker inte att antihistaminet hjälper särdelse mycket, kanske något men inte tillräckligt. 

 Ja. Det kliar inte lika infernaliskt och konstant som förut, det kommer mer i attacker nu. Eller så har jag vant mig och kan under självbehärskning låta bli att klia hela tiden.

 Positivt är att utslagen på armen har bleknat lite, dock är de oförändrade på andra ställen på kroppen. På något ställe har det till och med brett ut sig.

 Jag har ännu inte kontaktat Vårdcentralen (VC) i ärendet. Får se om/när jag orkar, eller så blir det bättre? Jag var ju faktiskt på VC idag, men bara för provtagning. Det är endokrin som vill veta om mina värden är bra. Låg visst en beställning från neurologen också så då passade vi på att lämna det provet också. 

 Nu väntar jag in svaren som levereras telefonledes 16:e resp 30:e januari. För på eftermiddagen idag dök en kallelse från neurologen upp som meddelade att de ringer. 

Inte den utvalde

 Förlåt mig.

 Förut skrev jag mycket om idrott, framförallt löpning. Det var trevligt. Nu liknar denna blogg mer och mer en sjukdomsblogg... men det är det som händer i mitt liv just nu. :(

 Det är ju riktigt synd om man skulle må helt bra. Det verkar som att jag inte är utvald för den uppgiften. 

 Sedan jag även slutade ta kapseln mot nervsmärta (gabapentin) så har det börjat klia okontrollerat på mig. Nåja, jag upplevde några episoder av massivt kli före och under julhelgen också men inte i denna omfattning. Då var det som enstaka myggbett, irriterande men hanterbart. Nu är det större områden som kliar något så infernaliskt. Tidigare såg det ut och betedde sig som nässelutslag, dvs kliade och försvann. Dessa kliar men har inte försvunnit. 

Ovanför armhålan är ett av tre

ställen på kroppen som är drabbat.

 Efter tre dagars intensivt kliande, utan antydan till förbättring (men ej heller försämring) blev det att via 1177.se konsultera expertiserna i fråga. Det är nämligen inte helt enkelt att själv lista ut vad som felar, och rätta till det hemma, när man medicinerar för flera åkommor samtidigt.

 Det förhåller sig nämligen så att läser man på fass.se, eller i bipacksedeln om man hellre vill det, så kan man läsa att både gabapentin och levaxin kan ge nässelutslag. Får man dessa ska man sluta ta läkemedlet och konsultera läkare.

 Jag hystade iaf iväg en omfattand beskrivning av mitt problem och adresserade detta till både neurologens och endokrins rådgivning. På slutet frågade jag om antihistamin (två i familjen är superallergiska, så därför finns sådant hemma) var något jag kunde ta samt bad enheterna/instanserna att samråda med varandra*. 

 Jag fick rådet av neuro att fortsätta med levaxin samt ta det där antihistaminet. Om det inte blivit bättre efter helgen kontakt med vårdcentralen. Håll tummarna att det blir bra. Orkar inte med mer sjukvårdsbesök.

*En intressant iakttagelse jag gjorde är att man kan förvänta sig svar från neurologens rådgivning efter 3 arbetsdagar och efter endokrinologens rådgivning efter 5 arbetsdagar.

Pillerreduktion

 Note to self:

 Har fasat ut många av mina piller. Nu tar jag endast för sköldkörteln, vakenhet samt nervsmärta. Två piller försvann automatiskt när antibiotikakuren mot neuroborrelia tog slut/var över. Nu är pillerintaget halverat till endast 7-8 piller/dag. (Var förut 14-15 med antibiotikan.)

 Både bra och dåligt att inte ta varken Naproxen eller paracetamol längre. Det dåliga är att jag har lite ont i ena knät men är stel i båda. Det bra är att utan paracetamol (gissar jag) så kan jag andas normalt när jag springer. 

 Att jag är öm i ena knät beror på den smäll jag fick när jag åkte skidor. Då, när det hände, "knaprade" jag både Naproxen och paracetamol, vilket fått till följd att jag inte vet hur stor smällen var, dvs jag vet inte omfattningen av traumat. Jag tror inte det är jätteallvarligt. Kanske nån menisk eller ledband som fått en törn. Kan ju bara jämföra med förr då korsbandet gick av. Jag har inte så ont som då, knät är inte svullet (tror jag) men ... när korsbandet sparkades av fick jag inte såna här blåmärken. Inte heller några år efter korsbandsskadan när jag hade problem med menisken igen. Hmmm.

 Don't worry! Be happy!

Min julklapp

 Efter en maratonresa (då menar jag inte en resa för att springa maraton utan en resa under många timmar) på nära 17 timmar i bil kom vi hem mitt i natten... eller nja 0415 kanske mer är morgon. Hur som helst... Vi packade ur alla grejer ur bilen och gick och lade oss. Men före den goda sängen petade jag i ingredienser för en enkel formfranska i den nya bakmaskinen (aka Bagar-Basse), som jag köpt.

 När vi vaknade luktade det härligt av nybakat bröd. Fantastiskt! Inte fanns det ju några affärer öppna mitt i natten att köpa frukostmat i. (Juice hade vi med oss och smör fanns i frysen.) När vi satt och åt kände jag att denna maskin var ett fantastiskt inköp, även om den var dyr.

Idrottsåret 2022

Löpning 

 Tidigare år har jag sprungit massor med lopp. Under pandemin blev en hel del virtuella och jag deltog i vissa. Sen tappade jag intresset. Därför har det iår inte alls blivit så många lopp. De lopp jag har fokuserat på är de med längre distanser.

 Genomförda lopp 2022:

• Göteborgsvarvet (21,1 km)
• Stockholm High Five (5 km)
• Stockholm Marathon (42,2 km)
• Kvarsebo Hösttrail (10 km)
• New York City Marathon (42,2 km)

 

 Jag var egentligen inte helt frisk på något av loppen. Det jag ändå mådde bäst på var NYCM. Det var ett HELT FANTASTISKT lopp på alla sätt, inte minst för att det råkade vara indiansommar och sommarvärme alla dagar. Det är så synd att jag inte sätter mig ner och skriver om det. Men om man vill kan man kolla mina små klipp från loppet på youtube så länge tills texterna kommer. :)

https://youtube.com/playlist?list=PLSF1AS9KrCiiM7DTgeUJhYb_dmM2VImVh

 Jag har trots sjukdom och krämpor lyckats springa minst en mile (1,61 km) varje kalenderdygn och avslutar därmed mitt tredje år med runstreak. Hurra!

Padel

 Under våren spelade jag fortsatt seriespel, i den lokala divison 2 (av 8). Då mådde jag inte heller något vidare. Jag hade både postcovid, omedicinerad Graves samt ett MS-skov. Inte samtidigt men typ efter varandra. Resultaten blev därefter, men en del roligt hade vi trots det. (Bara "en del", för att må dåligt är aldrig kul.)

 Jag tyckte också det var dyrt att spela i förhållande till hur roligt jag tycker det är. Jag annonserade till min dubbelpartner att jag ämnade sluta med padel för att prioritera min passion - tennis - istället.

Skidåkning

 Vi var på skidsemester i Alperna på sportlovet. Vi var där i två veckor eftersom vi missade förra årets skidvecka pga pandemin. Vi hade massor med snö och knappt några liftköer. Trots att vi var ensamma i liftkön behövde man ha munskydd pga just pandemin.

 En vecka efter hemkomst skidade jag Vasaloppet som firade 100 år. Fantastisk upplevelse trots att det är jobbigt. Detta år kom jag i mål. Vädret och föret var däremot lika dåligt som 2019, förra gången jag skidade Vasaloppet (jmfr Öppet Spår). Denna gång visste jag att pinna på, för trots dåligt väder och kassa förutsättningar så förlänger de inte reptiden i Oxberg.

 I mellandagarna åkte vi tillbaka till Österrike för att åka slalom och fira nyår. Nu var det raka motsatsen mot sportlovet i skidsystemen. Det var så varmt att man trodde det var vår. Den konstsnö som tillverkats smälte också snabbt bort. Först på ca 2000 meters höjd över havet kunde man åka något vitt som, desto längre ner man kom blev brunare och brunare. Snögränsen låg på höga 1500 möh. Det var inte ens minusgrader på natten så mer konstsnö kunde produceras. Ledsamt för vintersportare.

 Trots denna snömisär åkte vi skidor alla dagar. Jag och maken kunde dock snabbt konstatera att vi behöver "utökade" backar. Vi behöver många olika pister (ej begränsat som nu) och framförallt möjlighet till off-pist-åkning. Som det var nu åkte vi igenom alla backar i skidsystemet på mindre än en timme. 

Tennis

 Stort fall framåt i min tennis"karriär". Jag har bland annat börjat spela i Svenska Tennisligan tillsammans med en annan "tant". Jag har inte vunnit så mycket men det är fantastiskt bra träning. 

 Mina grundslag var bra som ung men när jag tog upp tennisen igen nu som vuxen har det låst sig en del. Jag slog bl a ut typ 60% av mina forehands. Tog därför hjälp av en av barnens tränare och tog privatlektion i både forehand och backhand och lärde då om dessa slag. Vilken skillnad det blev...

 Eftersom jag tycker det är kul att mäta mig mot andra, dvs tävla, har jag provat lyckan i några tävlingar på min nivå. (Jag är trots allt bara motionär.) Utfallet har varit MYCKET  över förväntan. Har vunnit fler priser iår än jag någonsin gjort i min ungdomliga karriär. (Från mina ungdomsdagar har jag endast tre tredjepris varav en är ett RM,  (regionalmästerskap.)

 Iår har jag bärgat inte mindre än fyra(!) förstaplatser och tre(!) tredjeplatser. Är jättestolt eftersom jag aldrig vunnit turneringar före detta år. Ett förstapris och en tredjepris vann jag i dubbel, klubbmästerskap resp. Veteran SM, resten är singel.

(april, hardcourt)

(juli, grus+hardcourt pga regn)

(juli, grus)

(juli, grus)

(augusti, grus)

(augusti, grus)

(september, hardcourt)

 Vad gäller idrott är jag också glad för min dotters skull. Hon har kämpat hårt i flera tennisturneringar men inte riktigt lyckats nå ända fram. Jag peppade så gott jag kunde, för det kändes som hon gett upp lite. Jag sa i början av sommaren att, innan året är slut så står det en vunnen pokal i din hylla. Hon lyckades komma på tredje plats i två tävlingar men inget tredjepris pga färre deltagare. Men så i december åkte vi ner till Bankeryd och då var de  mentala inställningen rätt och det mesta stämde. Dottern spelade sig till finalen. Dessvärre blev det respass där men hon vann sin efterlängtade pokal.

2022 - 13. Krämpans år

 Enligt kinesisk astrologi finns 12 år (betecknade med olika djur). Jag har just upplevt det 13:e, Kräftans... nej förlåt, krämpans år.

 Det har verkligen varit ett härligt år, 2022. Fy f-n, rent ut sagt.

 Det började lite försiktigt med covid i månadsskiftet januari/februari. Något som förmodligen yngsta barnet snällt tagit med från skolan. I alla fall så vet jag att många av klasskompisarna testade positivt vid den tiden. 

 Jag kände mig risig, hade nervsmärta och efter ett tag hade jag svårt med andning speciellt när jag var ute och sprang. Så fort pulsen ökade så orkade jag inte och var tvungen att gå för att sänka pulsen. Men jag kämpade på. Jag tänkte att något gång måste det ju vända.

 Så kom den härliga våren. Fortsatt jobbigt att springa, men va f-n, det som inte dödar det härdar.

 Plötsligt, från ingenstans, domnade halva ansiktet. Tappade känseln helt enkelt och det blev också jobbigt att äta. Misstänkte MS-skov och fick göra MR (röntgen) för att bekräfta eller dementera. Men visst var det förändringar i kranialnerven och konstaterat skov.

 Efter nån månad med ansiktsskiten, och sår på insidan av den kindhalva jag kunde tugga på, så fick jag äntligen högdos kortison utskrivet. Det blev faktiskt bättre, inte bra men bättre. MEN mina andningsbesvär, jag gissade var postcovid, försvann. Jättejätteskönt.

 Byte av bromsmedicinen initierades där jag tog massa prover inför. Då minsann fann man att min sköldkörtel gått "bananas". Snabb remiss till endokrinologen där jag fick diagnosen Graves sjukdom. (Den kan också ha varit anledning till den jobbiga våren.)  Tjoho! Ytterligare en autoimmun sjukdom.

 Jag lyckades genomföra både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon men utan att imponera. Med facit i hand vet jag ju varför det var extra jobbiga lopp, men när loppen gick av stapeln hade jag inte facit, bara besvär

 Skön härlig sommar där jag gjorde roliga saker. Jag och min friska hälft (make) var på barnfri semester i Marbella. Anledningen till resan var att min svåger ställde till med brakfest där. Även padelspel ingick i resan. (Vi spelade vinnarbana där jag var den enda tjejen/damen som hamnade på vinnarbanan.)  I övrigt blev det mycket tennis. Både eget deltagande i  tävlingar samt funktionär på Nordea Open i Båstad. 

 Jag kämpade på med livet, som blir enklare om man fyller det med roliga saker, samtidigt som jag hade kontakt med endokrin med jämna mellanrum.

 Höstmånaderna augusti, september och oktober var fridfulla, iaf ur sjukdomsperspektiv. Bara några besök till vaccinationscentrum för vaccination inför medicinbytet. (hepatit B, lunginflammation med mera).

 Allt var lugnt fram till slutet av oktober när jag  som bäst förberedde mig för mig livs löparresa - New York City Marathon. Wow! (På grund av alla oväntade omständigheter har jag ännu inte hunnit skriva om mina fantastiska upplevelser där, nu när detta blogginlägg skrivs.)

 I mitten av oktober fick jag min nya bromsmedicin, två veckor senare startade en period av MÅNGA sjukvårdskontakter och besök. (Jag har skrivit om dem här på bloggen.) Det började med att jag besökte akuten för att jag inte kunde andas. Fick rullas in med rullstol på akuten, men inget direkt fel och jag fick tillåtelse att åka till USA och springa.

 När jag kom hem från USA började eländet igen. Är iaf glad att allt elände skedde före och efter resan. Maratonresan blev en semester från mycket, kan man säga. 

 För två veckor efter första akutenbesöket (en vecka efter NYCM) åkte jag till akuten igen, denna gång på inrådan av 1177, pga halsont i kombo med Thacapzol. Sen tog de fel prov och jag fick uppsöka Vårdcentralen också. Till detta massa telefonkontakt med både neuro och endokrin.

 Jag hatar november. Det händer alltid något dåligt i november. Iår i november fick jag en så in i hel**tes smärta och värk i benet. Jag fick hjälp med den tack vare en bunt mediciner. 

 Så var jag på årlig MS-kontroll. Inget nytt egentligen men för säkerhets skull togs borreliaprov för att jag har/har haft ont. Och det provet visade att jag har/hade borrelia. Det kanske förklarar värken mer än nytt MS-skov!? Domningarna i ansiktet kan ju fortfarande vara skov eftersom MR visade förändringar.

 Det blev att göra en lumbalpunktion och antibiotikakur. Men däremellan lyckades jag fixa ytterligare ett akutenbesök, som om allt annat inte räckte, denna gång på grund av misstänkt revbensspricka. Lite morfin i juletid kanske piggar upp samt dövar de smärtor jag har i kroppen.

 Det är som ett dåligt jobb att vara sjuk stup i kvarten. Jag är betydligt friskare och helare när jag inte är hemma. Det kan jag också  konfirmera genom att jag vet hur ofta jag besökte exv en vårdcentral de tre år jag bodde i Helsingborg mot t ex tre år före eller tre år efter jag bodde där... 

 Jag minns inte exakta siffror för besök på denna ort men jag vet att det var ett (1) i Skåne, som jag f.ö. ändå gjorde i Östergötland. (Hade halsfluss.) Jag vet ännu idag inte vilken vårdcentral i Helsingborg jag tillhörde än mindre var den låg.

God fortsättning och gott nytt år!

Årets orter

Detta år, 2022, sprang jag totalt 1022,4 km. Ett tidigare år fick jag kämpa för att få ihop en s.k. MEGAmeter. Detta år var det utan vidare planering och bara föll sig så. Däremot har jag sprungit på många orter jag aldrig förr sprungit på (dessa är makerade med asterisk (*) i listan nedan).

 Det är trevligt att springa på nya orter och titta på arkitektur och monument. Jag har letat upp och  sprungit till bland annat det hus tennisspelaren Novak Djokovic köpt sig i Marbella, Astrid Lindgrens grav i Vimmerby samt Absolut Vodka-fabriken i Åhus. Andra löpturer har varit lite mer oplanerade och då har jag hittat statyer av bland annat Vilhelm Moberg (Växjö) och Jonas Alströmer (Alingsås). Ibland har jag inte haft så mycket tid utan fokuserat på att hitta ortens kyrka, om den inte ligger för långt bort. Jag brukar för det mesta hitta något värt att se. Årets höjdpunkt var ju såklart New York City Marathon och där fanns massor att se och uppleva.

Årets "sprungna" orter (med egen postort) enligt följande, i alfabetisk ordning:

*Alingsås

*Bankeryd

Borensberg

Båstad

Falkenberg

Göteborg

Kvarsebo

Linköping

*Marbella/ Estepona (Spanien)

*Mariestad

Mjölby

Mora

*Munka-Ljungby

*New York (USA) :D

*Oskarshamn

Skummeslövsstrand

Stockholm

*Strängnäs

Transtrand/ Vasaloppsstarten

Vikingstad

*Vimmerby

*Västerås

Västra Frölunda

*Växjö

Åby

Åhus

Ängelholm

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

 Jag skriver ofta det som rubriken säger, att man måste vara frisk för att vara sjuk. Förutom att kunna hantera själva sjukdomen ska man orka med en hel del runt omkring också. Det är mycket hela tiden; vårdbesök, telefonsamtal, provtagningar, recept på mediciner som måste förnyas, intyg som måste förnyas/efterlysas etc. Sedan ska också dessa intyg skickas till någon annan, t ex HR/chef. Tack och lov går sjukintyget automatiskt till FK (om inte läkaren glömt checka i den möjligheten, vilket hänt).

 För att få lite mer förståelse och perspektiv redovisar jag här årets vårdkontakter jag haft. OBSERVERA då att jag inte har tagit med alla otaliga gånger när jag behöver nya läkarintyg, andra intyg eller förnyade recept på mediciner.
Håll i er för nu kommer en lång lista. 

Endokrin = Endokrinmottagningen
Neuro = Neurologmottagningen
VC = Vårdcentralen
Vaccination = Regionens covidvaccinationsplats.
VaccinationsC = Vaccinationscentrum (på sjukhuset)

Januari
18/1 Ortoped (besök)
25/1 Fysioterapeut (besök)
27/1 Fysioterapeut (besök)

Februari
7/2 VC (telefon)
14/2 VC (telefon)

 Mars
1/3 Vaccination covid (besök)
3/3 VC, provtagning (besök)
15/3 VC, provtagning (besök)
22/3 Fysioterapeut (besök)

 April
4/4 Neuro (telefon)
20/4 Fysioterapeut (besök)
28/4 Neuro (telefon)

 Maj
7/5 Röntgen, MRT (besök)
9/5 Neuro (telefon)
12/5 Neuro, provtagning (besök)
31/5 VC, provtagning (besök)

 Juni
2/6 Neuro (telefon)
8/6 Vaccination covid (besök)
10/6 Endokrin (besök)
22/6 VaccinationsC annat (besök)
30/6 Endokrin, provtagning (besök)

 Juli
1/7 Endokrin (telefon)
28/7 Endokrin (telefon)

 Augusti
5/8 Endokrin, provtagning (besök)
5/8 VaccinationsC annat (besök)
12/8 Endokrin (telefon)

 September
2/9 VaccinationsC annat (besök)

 Oktober
3/10 Neuro (telefon)
17/10 Neuro (besök)
19/10 Röntgen, MRT (besök)
29/10 Akuten (besök)
31/10 Akuten (telefon)

 November
10/11 Endokrin, provtagning (besök)
12/11 1177 (telefon)
12/11 Jourcentralen (telefon)
12/11 Akuten (besök)
14/11 Endokrin (telefon)
15/11 Endokrin (telefon)
15/11 VC, provtagning (besök)
20/11 Neuro (telefon)
23/11 VC (telefon)
24/11 VC (besök)
25/11 Neuro (telefon)
28/11 KH (telefon)
28/11 Neuro (telefon)

 December
12/12 Neuro (besök)
13/12 Neuro (telefon)
16/12 1177 (telefon)
16/12 Akuten (besök)
19/12 Neuro, provtagning (besök)
19/12 VaccinationsC (telefon)

 Det var nog allt ... hittills ... tror jag ... Låt det inte bli mer. November och december har varit extrema, rent ut sagt. Jag har skrivit det förut: vården tar väl hand om mig, jag önskar bara att det inte var så ofta.

Telefon från vårdinrättningar: 23 tillfällen
Besök på vårdinrättningar: 28 tillfällen 

Hur många kontakter med vården har du haft iår?

Pärla Karl-Bertil Jonsson

 En synnerligen god jul tillönskar jag er mina trogna läsare!

 Jag tycker att "Karl-Bertil Jonssons julafton" är det bästa programmet som sänds på julafton. Jag vill verkligen inte missa det kl 1905.

 För något år sedan snubblade jag på att någon hade pärlat Karl-Bertil och hans föräldrar och satt upp i fönstret. Det nappade jag på och satte igång att göra egna. Jag hittade en fin förlaga på självaste Karl-Bertil hos "pappaspärlor" på Instagram. Den "ömma modern" och pappa Tyko var krångligare. Men efter lite sökande på webben hittade jag dem också. 

 Här kunde allt varit frid och fröjd och det bara var att pärla på, men nej, det fanns problem att lösa. De få förlagor jag hittade (andra som pärlat)  hade olika skalor. Den ömma modern var bl a alldeles för stor i förhållande till de andra och någon tittade åt fel håll (var spegelvänd).

 Spegelvändningen var enkel att lösa. Det var ju bara att flippa bilden i bildredigeringen. Modern däremot fick jag fnula extra på. Minns inte hur jag hittade rätt men till slut hade jag alla tre i rätt skala jämfört med varandra.

 Så här ser min Jonssonfamilj ut. Lillasyster saknas förstås. Får se om jag fixar det ett annat år.

 Förra året fick min far en Karl-Bertil. Iår fick han de andra två gestalterna, så nu är hans fönster komplett.

 När jag gjorde familjen senast passade jag på att fota av dem. Jag tänkte att fler kanske ville pärla dessa och pryda sina hem med. För att vara schysst noterade jag även vilket nummer på pärlfärgen jag använt. Någon  färgjustering mot de förlagor jag hade har jag nog gjort, man är fri att ta en annan nyans om man vill. Jag har använt mig av pärlor av märket Hama.

Lycka till!

 PS Såg på Karl-Bertil och Ömma Modern att jag hade gjort några små fel, vilka jag rättat till efter bilderna togs. Jag har därför försökt att rätta till dessa i mobilens bildredigering. Är du skarpsynt så ser korrigeringarna.

Energitjuvar

 Små saker som tar extra energi (för personer med skadad hjärna)...

 När jag går på toa spolar jag två gånger. En gång före jag ska göra det man brukar göra i toan och en gång efter. Detta beror inte på tvångstankar, OCD eller att jag har någon konstig fobi. Nej, det är helt enkelt så att,  framförallt en i familjen, glömmer spola.

Dagens

Dagens...

...vill ha: Tyst.
...klädsel: Träningsbyxor, långärmad New York City Marathon tröja, som man fick på expot.
...smink: Inget
...frisyr: Hälften i tofs, hälften utsläppt. (För att der undre håret ska torka först. 
...händelse: Glömde inte ett enda av mina 15 piller och alla togs enligt instruktioner.
...låt: Himlen i min famn, sjungen av Linköpings Gosskör
...planer: Packa.
...saknad: Energi och kondition (borrelians fel att de.är i botten).

...dummaste: -
...sjuka: jag
...drog: modafinil, naproxen, alvedon 
...roligaste: min familj.
...köp: inte köpt något idag. 
...godis: choklad.
...humör: trött
...ord: -

Tacksam

  Idag är jag tacksam för att jag har grundläggande kunskaper i HTML, eftersom texternas formatering lever sitt eget liv här på bloggen. Tack vare mina kunskaper kan jag gå in i koden och ändra/rätta till.

 Förr hade jag större kunskap i alla "förkortningar", taggar, css:er etc och då pillade jag mer i texterna här på bloggen. Den kunskap/färdighet man inte underhåller, den glömmer man tyvärr. Men jag känner att det inte är så viktigt längre. Jag prioriterar att få ut mina tankar och erfarenheter. 

Lista som tidsfördriv och flykt från annat

 Denna lista gjorde jag även 2008 och 2018. :)

För 15 år sedan (2007):
- Startade jag denna intermittenta blogg
- Bodde jag i villa, samma villa som idag.
- Rehabiliterade jag mitt högra knä igen. Hade gjort en titthålsoperation av menisk.

För 10 år sedan (2012):
- Födde jag vår son.
- Pluggade jag heltid på universitet igen (campusförlagd utbildning).
- Bakade/skapade jag goda och fina tårtor.

För 5 år sedan (2017):
- Jobbade igen, nu på förskola. 
- Skidade och cyklade in min andra En Svenska Klassiker.

- Gjorde Stockholm Challenge med min vän V.K.
- Hade dubbelsidig lunginflammation. 

För 3 år sedan (2019):
- Skidade Vasaloppet för första gången (jmfr Öppet Spår).

- Sjukskriven på heltid.
- Genomförde många lopp, framförallt löplopp. Klarade bl a maratondistansen utan komplikationer, vilket var en stor seger för framtiden. Sprang också mitt första utlandslopp.

- Fick ringa 112 för tredje gången i mitt liv för att jag var först på plats vid en (bil)olycka.

- Covid Sars började spridas i världen.

För 1 år sedan (2021):
- Pandemi pga covid sars 2019 viruset. Klarade mig från att bli smittad.

- Spelade ganska mycket padel, i brist på tennispartner.
- New York Marathon blev inställd för européer, då gränsen öppnades dagen efter loppet.

För 3 månader sedan (oktober):
- Många tandläkarbesök för att byta ut en sprucken framtand (fasad/krona).
- Spelade seriespel i tennis i Svenska Tennisligan.

-Samlade äpplen till musteriet, totalt 453 kg iår.

- Bytte bromsmedicin till Rituximab/Rixathon/Mabthera.

- Första akutenbesöket av tre den hösten.

- Förberedde mig för mitt livs löparresa till New York.

Igår (19 december 2022):
- Åt av bakmaskinbröd för första gången. Julklapp till hemmet från mig.

- Sprang runstreak dag #1084.

- Gjorde lumbalpunktion för att bekräfta neuroborrelia/borreliaartrit blodprovet skvallrade om. Fick antibiotikakur i 14 dagar.
- Fikade med barnen på stan.
- Fyllde på min redan överfulla dosett. (Alla 15 piller får inte plats.)

Idag (20 december 2022):
- Gör så lite jag kan för det har varit alldeles för mycket på sista tiden. 
- Barnen går på jullov.
- Fixar med avslutningsgåvor till barnens ledare.

- Bakar ett italienskt bröd i vår (läs: min) nya bakmaskin.

- Fick bekräftelse på att jag har (neuro)borreliainfektion.
- Är jag glad om jag inte somnar före 17.*
- Låter jag bli att städa undan andras grejer.

I morgon (21 december 2022):
- Monterar takbox på bilen.
- Avslutning på tennisklubben. 

- Vila.

- Packar.

Om 1 år (december 2023):
- Är jag inte längre anställd i grannkommunen.

- Har jag lyckats vinna fler tennispriser.

- Har jag gjort mig av med prylar i hemmet. 
- Kanske jag hittat/fått hjälp med en anpassad och tillrättalagd anställning, eller så är jag arbetslös och utförsäkrad.

- Har jag sjukersättning på minst 50%.

*Misslyckades eftersom jag somnade 1530 och sov en halvtimme. 

Julbord av piller

  Nu hoppas jag innerligt att dagens läkarbesök var det sista för iår. Det har varit en sjuk höst både bildligt och bokstavligt talat.

 Idag gjordes en lumbalpunktion, även kallad ryggvätskeprov eller ryggmärgsprov. Detta gjordes för att bekräfta den neuroborrelia/borreliaartit (vet ej exakt vilken) som blodprovet skvallrade om.

 Med mig fick jag också en antibiotikakur. Jag adderar därmed två tabletter till mina redan dagliga 13 och landar såldes på 15 dagliga tabletter. En del är för att jag inte ska bli sjuk(are), några för att hålla mig vaken och slutligen en bunt för att inte ha ont. (Morfinet tas bara vid behov och vid läggdags. Undviker den om det går eftersom denär starkt beroendeframkallade. Räknar inte in den i dagliga dosen piller mao.)

 Några av dessa piller är tillfälliga. Antibiotika tar man i max 10-14 dagar. Och jag kan väl inte knapra Naproxen och Alvedon i all evinnerlighet? Antibiotikan borde ju göra mig frisk från neuroborrelians/borrealiaartrits symptom tycker jag. 

 Framtiden får utvisa vad som blir bestående besvär och vad som går i regression.

 Nu är det fullt fokus att hålla reda på vilken medicin som ska tas när och under vilka förhållanden.

 En ska tas 30 min före frukost (levaxin), en annan med mat men absolut inte med mejeriprodukter (antibiotikan doxycyklin). En får inte tas för sent på eftermiddagen (modafinil) för då kan det bli svårt att somna för natten. En ska helst inte tas alls pga beroende (oxynorm). En( egentligen fyra) ska sluta att tas om jag känner mig dålig; feber, halsont etc. (thacapzol).

 Alla dessa mediciner har massor med biverkningar, även såna biverkningar så om man får det ska man upppsöka sjukvården för provtagning. Det sannerligen inte lätt att veta om man är sjuk eller bara ha biverkningar från nån medicin. 

 Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.