Om konkurrens

Det är fantastiskt roligt att träna fotboll när vi är många på träningen. Idag var vi 33 personer. De föregående träningarna har vi också varit runt trettio personer. Det blir konkurrens om platserna på gott och ont. På gott för att standarden på träningen blir bättre och alla vill visa vad de går för. På ont för att chanserna att får spela match minskar för en person som jag, som är lite till åren samt inte är en av de bättre i truppen.

Jag slår helt enkelt från underläge i egenskap av ny spelare i laget. Men å andra sidan så är huvudtränaren också ny för säsongen, så alla spelare borde konkurrera på samma villkor. Jag säger borde, för det är inte så i verkligheten. De gamla tränarna hintar oftast om vilka som brukar spela och var, så därför är det inte helt rättvist i slutänden i alla fall.

Kex vs Schex

Igår på jobbet hade några stycken en diskussion huruvida det heter "kex" eller "schex". Jag säger och hävdar att det heter kex. Min make, som är från Gbg, säger däremot "schex" och propagerar för den varianten. Diskussionen har jag således haft ofta. Jag är ingen språkvetare men svenska språket intresserar mig.

Mina tankar om uttalet går i banorna att det nog måste ha något med vokaler att göra eller ännu troligare ordets/språkets ursprung.

Vi säger ju t ex kedja, kyrka och kylskåp, med sje-ljud, men dessa ord har lång vokal efter k:et. Kex har kort vokal. Om ursprung kan jag säga att svenskan härstammar från nordgermanskan. Germany = Tyskland. Och i Tyskland säger man bland annat "keks" (med k) om kex. Detta är mitt nyaste och starkaste argument för att säga kex med k.

Andra påstår att kex kommer från engelskans "cake" och då i dess pluralform "cakes", det kan jag köpa för det låter mycket logiskt. Men jag kan inte verifiera att det är så, för jag har inte hittat några belägg för det.

Wish came true

Ja, nu är det inte bara bestämt, det är bokat och klart. Jag åker på en weekend till London i december. På min mors initiativ åker vi tillsammans för att roa oss. Biljetter till the Lion King är också införskaffade. Jisses vad jag ser fram mot det här. Har redan börjat fila på "Att-göra-och-att-shoppa-listan".

Resa hem eller bort

När besöket reser hem är helgen snart över. Har haft min mor och far här. Det har varit trevligt, men nu är de på väg hem igen. Långt iväg hem igen. Även jag tycker att det ska bli lite skönt när de flyttar till Sverige igen. Då får vi alla närmare till varandra, och inte bara de utan även vi kan åka hälsa på varandra. Inte riktigt så att ekonomin tillåter så många flygresor just nu.

Ett bra exempel på det är att jag inte varit utomlands (inte ens till våra nordiska grannar) sedan februari i år. Lite ledsamt för det att jag tycker om att resa. Jag har den senaste tiden haft, inte bara längtan att åka bort rent allmänt, utan längtan att åka till London i synnerhet. Var ett bra tag sedan jag var där nu tyvärr. Jag gillar den staden och vill hemskt gärna se musikalen the Lion King, som ges där.

Dammiga böcker

Vår bokhylla har ganska många böcker. När ska man orka läsa i alla fall en av dem? Nu står de mest och dammar, men slänga eller sälja böckerna kan jag inte heller.

Fast på jobbet har jag tid att läsa, om än lite hackigt och med många avbrott. Just nu läser jag Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Mycket intressant, en bok jag verkligen rekommenderar dig att läsa.

Testpilot?

Via Smartson kan man nu ansöka om att vara testpilot för Semper Småfolk. De söker 1000 testpiloter som under en tid får testa majspuffar, squeezy fruktpuré och djurkex. Testpiloterna förbinder sig endast att blogga om produkten samt fylla i ett testformulär.

Eftersom min dotter älskar framförallt ABC-kexen, hoppas jag naturligtvis att jag blir utvald till detta. Håll tummarna!

Lika som bär!?

Jag har generellt svårt för när man klär syskon i likadana kläder, tvillingar är okej ibland, men även de skulle jag nog klä olika. Jag anser att de är olika individer, varför ska de då se lika ut likt dockor i fabrik? Nu har inte jag två barn och vet inte hur jag skulle klä dem. Kanske är det enkelt att ta fram samma kläder till dem? Och kanske är det bra att se vilka som hör till varandra? Men kanske finns det också en risk med det hela, att de sedan måste ha lika kläder. Byter man på ena måste man byta på den andre osv.

Nu har emellertid jag själv köpt samma sorts fleecetröja som jag redan köpt till min dotter. Jag var nämligen på det stora varuhuset i Halland häromdagen. I somras köpte jag tröjan till tjejen. Nu tre månader senare köpte jag som sagt en likadan till mig. Men de är inte exakt lika. Min tröja har huva och det är olika märken, men det är exakt samma färg och material. Vi får väl se hur länge det dröjer innan vi har de på oss samtidigt. Men det är ju inte svårt egentligen att välja en annan tröja på en av oss.

Rimlig resa?

Hur har landstinget tänkt nu egentligen?
Jag var på vårdcentralen idag för jag har en ond fot/tå sedan sex månader tillbaka. Att jag inte sökt vård tidigare beror nog mest på att jag trodde att det skulle läka ut av sig själv på nån månad eller två. Men så är alltså inte fallet. Hur som helst.

Jag vet inte vad som är fel med foten och bevisligen inte läkaren jag konsulterade heller. Så jag fick helt enkelt en remiss till röntgen. Och nu kommer vi till det som jag tycker är lite märkligt.

Rent logiskt borde jag, som Linköpingsbo i en stad med universitetssjukhus, få remiss till just universitetssjukhuset som ligger i stan blott en mil bort. Men inte. Istället får jag sätta mig i bilen och åka till Mjölby. Mjölby ligger tre (!) mil bort.

Hur bra är det för miljön att sitta och åka dessa fyra extra mil? Och hur skulle det lösas om jag inte hade haft körkort samt bil? Skulle jag ta mig in en mil till stan, ta pendeltåg, irra runt i Mjölby efter rätt adress per fot/buss, irra tillbaka, ta pendeltåg tillbaka osv. och detta med en ond kroppsdel?

Oavsett resesätt så kostar det mig också som privatperson en hel del mer i resekostnad. Fast det är ju klar, att jag måste betala denna resan själv det skiter ju landstinget i.

PS Detta inlägg passar utmärkt bra i bloggen Knäppt och Knasigt, som handlar om knäppa saker i vårt västra grannland Norge.

Vitsord

Hade sånt där medarbetarsamtal på jobbet igen, de kallar det vägledningssamtal. Förra samtalet i maj sa de såhär:

"Ett effektivt, kvalitativt arbete utförs där pedagogik är din melodi. Fint!"

Detta samtal var inte mycket sämre. Han berömde min höga effektivitetsprocent, där jag aldrig snittat under 88%. Så sa han att jag håller hög kvalitet i det intervjutekniska. Vidare berömde han mig för att kunna samtala med alla sorters människor och att jag var trevlig i både inledning och avslut av samtalen. Till sist uppmuntrade han mig att fortsätta på samma superbra sätt.

Oldie but goldie

Man vet att man börjar bli gammal när man måste förnya sitt körkort. Dessutom så tog jag det inte när jag var arton som många andra. Usch vad tiden går fort.

Eld

Gjorde upp eld med hjälp av eldstål/tändstål och näver idag. Hur coolt som helst och roligt. Det sägs att det ska vara knepigt, men det tog inte allt för lång tid att få eld av gnistorna för mig. Känns bra att veta att jag fixar det tämligen fort utifall jag skulle gå vilse i skogen och behöver göra upp eld. Hoppas bara jag har ett eldstål med mig om det skulle hända.

Skogens guld

Ikväll ser jag verkligen fram emot kvällsmackan. På vår skogsutflykt hittade vi stora fina kantareller. Dessa ska stuvas och läggas på en rostad smörgås. Jag tror vi njuter av skogens guld efter att barnet har lagt sig.

Banankexchoklad

I och med Lidingöloppet så fick vi möjligheten att smaka Cloettas nya smak på kexchoklad den med banan. Jag tyckte inte att det var någon sensationell smakupplevelse. Visst den gick att äta, men med stor sannolikhet inget som jag kommer att köpa. Undrar just om deras kexchoklad med hallonsmak faller mig bättre i smaken? Måste prova någon dag.

Lidingöloppet 15k 2010

Så var Lidingöloppshelgen avklarad. Skönt så här efteråt men jobbigt under tiden.

Jag gick upp i arla morgontimmen i lördags. Klockan 0530 ringde klockan och för att komma i tid och hinna hämta nummerlapp, värma upp med mera var jag tvungen att åka vid sex. Så det blev en snabb frukost. Packat hade jag gjort kvällen innan.

Femton kilometer terränglöpning är precis så jobbigt som det låter, och lite till, speciellt om man hamnar långt bak i startfältet, vilket jag tyvärr gjorde iår. Hamnar man långt bak så blir det väldigt trångt i banan. Man måste anpassa sig till andra i tempot. Extra jobbigt i nedförsbackar där många tenderar att bromsa. Själv släpper jag på och ökar steglängden. Det är i nedförsbackar jag vinner tillbaka lite av den tid som jag förlorar i uppförsbackarna. Men det var mitt eget fel att jag kom långt bak i startledet, jag ställde mig där. Något jag förmodligen inte gör om.

Det gick bra att springa fram till fem kilometer då nöden tvingade mig till ett toabesök. Toabesöket sinkade mig inte bara åtskilliga minuter utan jag tappade även mitt löptempo. Inte så bra. Men jag sprang fram till grönsta där Grönstabacken tvingade mig till att gå. Det är inte bara Abborrbacken som är überjävlig. Sen blev det blandad kompott av löpning och gång. När det återstod 1,5 km så snubblade jag och gjorde en rejäl vurpa ner i leran. Jag föll framåt men lyckades göra någon slags ryggvändare. Jag fick en del skrapsår men mest blev jag smutsig. Det var flera löpare som stannade och fråga hur det gick. Skönt att ha omtänksamma människor omkring sig. Löparsläktet är en bra andrafamilj. När jag skrapat av mig en del smuts sprang jag vidare men jag hann inte så långt, bara hundra meter på sin höjd, och då trampade jag snett på en sten eller rot eller vad det var. En kraftig stukning blev resultatet. Men det var ju inte så långt kvar till mål så jag fortsatte. Och jag tog mig i mål.

Här hade en normal person nöjt sig, men jag är inte normal så jag sprang tjejloppet också dagen därpå (söndagen). Lidingö Tjejlopp är 10 km och banan går över 30-kilometerbanans sista mil. Men det gör den absolut inte lättlöpt. Abborrbacken är überjävlig, som jag tidgare sagt. Längden på backen är 550 meter och på de metrarna är stigningen hela 42 meter.

Iår hände något högst oväntat strax innan Abborrbacken. Ett rådjur studsade över spåret. Snacka om att jag blev förvånad. Hade jag haft en yxa så hade det blivit rådjurssadel till middag, så nära var jag. Den såg väl sin chans att passera när det fanns en liten lucka mellan mig och löparen framför mig.

Sprang upp för Abborrbacken gjorde jag inte. Men jag tog mig i mål, och det utan ytterligare skador. Jag bättrade bara på mitt skavsår i hålfoten lite. Egentligen var det tänkt att jag skulle springa tjejloppet med en väninna, men hon blev sjuk och kunde tyvärr inte delta. Men jag har haft en bra helg och jag har träffat många trevliga människor både i spåret och i den gympasal där jag övernattade.

Två medaljer till samlingen. Nu ska jag maila Lidingöloppets kansli så att jag även får mitt tioårsdiplom.

Måndag efter valet

Livet går vidare, om än lite mer främlingsfientligt. Man kan ju hoppas på att onsdagsrösterna gör så att SDs mandat blir värdelösa i riksdagen.

Tunnis

Allt det här springande verkar göra mig smalare. Snart försvinner jag. Nä vars, men för någon månad sedan gjorde vi ett extrahål (inåt) i mitt skärp. Då kunde jag med ansträngning snörpa åt, men nu, nu får jag gå och dra upp byxorna fast jag använder innersta hålet.

Att det bara skulle vara löpningen som gjorde detta är nog inte helt sant dock. Jag undviker bland annat att dricka läsk, men det har jag gjort sedan länge. Sen har mina matportioner minskat. Ibland så mycket att jag inte äter något alls. Så kan det bli när man har en dotter som inte tillåter en att stå och laga mat.

Tjejmilen anno 2010

Den sötaste lilla väckarklockan i världen (läs: min dotter) väckte mig i lagom tid för att jag skulle hinna fixa allt innan avfärd vid åtta. Klä sig, äta frukost och packa det sista.

Jag åkte i tid, men jag blev försenad av att jag glömde mina bananer. Gjorde ett snabbstopp på ett köpcentrum och rättade till fadäsen. När jag hade kommit till Norrköping så kom jag på att jag inte kommit ihåg att ta med pulsklockan. Då blev jag arg på mig själv, vill ju ha någorlunda koll på tempot liksom. Men men det fanns inte så mycket att göra åt det.

Hörde på radion att en lastbil blockerade vägen i Nyköping, och då trodde jag att jag skulle bli riktigt försenad. Men det gick ovanligt smidigt att ta sig förbi. Kanske för att det var söndag morgon och att det inte är så mycket trafik vid den tidpunkten.

Men jag kom fram i tid och jag hämtade min nummerlapp. Jag hade massor med tid innan startskottet skulle avfyras. Fixade med min utrustning, velade om jag skulle ha min finklocka på mig eller inte och sörplade i mig det sista vattnet ur vattenflaskan.

Så stod jag där i första startgruppen, solen sken och jag stod och hoppade i otakt för att värma upp musklerna. När jag tittade mig omkring så var jag nog den enda som bar t-shirt och shorts. Man ska visst ha funktionströja och löpartights för att smälta in i massan.

Jag var nog inte tillräckligt laddad detta året. Visst, jag hängde med i ett bra tempo i början eftersom jag hade många att "ta häng" på, men det viktigaste saknades. Viljan och orken att peppa mig själv mentalt genom loppet. Jag tog mig igenom, men jag tillät mig själv att gå lite för mycket, tyvärr.

Men jag tog mig i mål och jag gjorde en bra spurt. Alla jag pratat med tycker att jag ska vara nöjd med min tid på 56 min och ett antal sekunder. Men jag vet att jag kan pressa mig mer bara huvudet vill vara med.

Vid massagen fick jag två karlar som knådade. Bra! sa jag högt till dem. Då kan ni ta i ordentligt. -Javisst det ska vi göra, sa dem. Men det var dessvärre bara en som höll vad han lovade. Så mina ben blev bara halvt masserade. Ordentligt på ena benets baksida och lika ordentligt på andra benets framsida.

Träffade en kompis efteråt, det var trevligt. Hon hade startat i fjärde startgruppen och hon var mycket missnöjd med alla som gick och att det var trångt så hon fick kryssa sig fram. Men hon var nöjd med tiden hon fick i alla fall.

För att göra en nyttig handling (motionera) onyttig så blev det en sväng förbi drive thru på vägen hem. -Ett meal, tack!... och så är jag med i klubben. -Det fixar jag! Blev svaret. När jag åkte därifrån så hade jag i och för sig fått den mat jag beställde, men jag fick inget sugrör till drycken. Så istället för att få en förmån så blev jag av med en "rättighet". Men det var ju naturligtvis inte avsiktligt, så jag är inte bitter.

Resan hem gick fortare än väntat. Inte i den meningen att jag körde för fort men att resor från nånting och hem brukar kännas långa och tråkiga. Det var skönt att komma hem, inte minst för att jag trodde att mina njurar skulle explodera för att jag var så kissnödig.

Lika som bär?

Jag gillar inte att prata politik, men så hittade jag det här klippet på en ung Mona Sahlin:



När jag tittade kunde jag inte sluta att tänka på den här snubben från Snickeriet:



Visst finns det någon likhet?
Eller vad säger du, va?

Personal

Jag förstår inte att folk inte fattar att ordet personal är ett samlingsnamn för en grupp anställda. Jag hör och läser gång på gång att "Jag har talat med en personal...", "Vi behöver fler personal..." etc. Om man nu vill använda sig av ordet personal så får man då istället säga "Jag har talat med en ur personalen..." respektive "Vi behöver fler i personalen..." (meningen fler anställda, antar jag). Så svårt kan det inte vara att klämma dit en liten preposition.

Jag föredra i och för sig att säga "Jag har talat med en anställd..." och "Vi behöver fler anställda..."

Målgest

Det är alldeles för få som har en målgest. Men det finns de som går in för det ordentligt.