Igår tog jag mig igenom Blodomloppet 10 km. (Skulle bytt sträcka till 5 km, men kön var för lång så jag orkade inte.) Tanken var att jag skulle springa långsamt, kanske maratempo. Det blev inte riktigt så. Jag började bra men det var sjukt svårt att springa långsamt när man vet att man snart är framme. Det var enklare när jag tränade mitt långpass på 25 km.
Blev rastlös. Tittade på omgivningarna. Tittade bakom mig genom att springa baklänges. Tröttnade och sprang på snabbare vid ca 6 km. Då var det dessutom nedförslöpning.
Tittar på klockans hastighetsprofil, kan vara första loppet där jag ökar hastigheten hela tiden. Brukar vara tvärtom.
I mål på 1:02:45, för fort med tanke på helgens äventyr.
Efter loppet valde jag massage. Så grymt bra. Fick en rejäl genomkörare. Kan kanske vara det som är skillnaden mellan att vara pepp att springa/lunka imorgon eller inte. Vill inte uppleva samma träningsvärk som vid Göteborgsvarvet.
Jag hoppas komma i säng hyfsat tidigt, men det kan bli klurigt när jag ör ensam med båda barnen och har en övernattande kompis till det stora barnet.
Nästa lopp: 2/6 Asics Stockholm Marathon
PS Skrivet med lite korthuggna meningar, men mitt huvud orkar/klarar inte mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar