Stor respekt

Nu har jag varit ensam mamma i fyra dagar och jag och min dotter börjar bli smått irriterade på varandra stundtals. Eller snarare trötta på varandra.
Jag har fetstor respekt för de som är ensamstående mammor. Att de orkar! Det ska de ha tusentals rosor för. Nu kanske de har morföräldrar som kan avlasta lite, men iaf. De får ju ta hela dygnet nästan jämnt.

Lökigt

Min plånbok är gjord av lökläder...

...man gråter när man tittar i den.

T-dag

Hade jag fått välja hade jag inte gett mig ut med vagnen idag, när det är snöoväder maximus igen. Men vi hade inget val. Ut med vagnen i snömassorna och in till stan. (Jag föredrar pulka som transportmedel för mitt barn när det är mycket snö. Men pulkan fungerar dåligt i stan speciellt i affärer.)

Jag hade tid hos Tandläkaren och avbokar på grund av vädret gör man ju inte. Besöket gick emellertid bra. Jag gav ett löfte för flera år sedan och nu verkar det som det är dags att förverkliga den. Jag har svaga tänder (i kombination med dålig kost) och har nog aldrig varit på kontroll hos tandläkaren utan att de konstaterat att jag har karies som måste åtgärdas. Så jag gav löftet: "När jag varit hos tandläkaren och inte har ett enda hål, då ska jag springa maraton". Nu är det alltså dags att leta efter ett trevligt maratonlopp att anmäla sig till, om jag ska hålla mitt löfte. Jag hade med andra ord inga hål.

När vi ändå hade brötat oss ut i snöstormen så bråkade vi oss vidare mot centrum. Där handlade jag Tyg. Det var inte helt lätt att hitta det jag behövde, men av en slump fann jag det längst ner på en reahylla med stuvar. Det är ett ganska udda material, som jag nog inte skulle kalla tyg egentligen, men det passar perfekt till det jag tänkte göra. Har faktiskt ingen aning vad man gör av "tyget" i vanliga fall. Tyget ska se ut som asfalt och ligga under den nyinköpta gunghästen i form av en motorcykel. Och det tyg som jag hittade har liksom sandpapprig yta, verkar slittålig och är asfaltsgrå, så perfekt.

En Tidning blev också inköpt, närmare bestämt Tidningen Språk, den intressantaste tidningen på marknaden. Sen blev det att ta Tåget hem igen för att Tvätta efter förra veckans resa.

Alla ♥-ns dag

Så har man fyllt år igen. Det har varit en bra dag, med frukost på sängen och fina paket. Sen fick jag sovmorgon och vaknade inte förrän vid elva, riktigt skönt måste jag säga. Jag har fått jättemånga gratulationer. I fredags fick jag några kort på posten, vilket är mycket trevligt även om jag själv är usel på att skicka kort till födelsedagar. Idag har jag fått en bunt sms och jättemånga gratulationer på facebook.

Igår skickade jag ut en snabb invitering till tårtkalas. Det var ganska många som hade förhinder, men jag får skylla mig själv som inte kan planera och bjuda in tidigare. Ett tag blev jag lite orolig att mina två tårtor inte skulle bli uppätna. Men tillslut var vi rätt många i alla fall. Nästan alla grannar, vi umgås mer eller mindre med, dök upp. Åtta vuxna och sex barn totalt och tårtorna var minsann uppskattade och gick åt.

Jättetrevligt var det och det var nog första gången alla träffades samtidigt här i kvarteret. Undra om jag startat något trevligt som kanske återkommer, jag menar att fler av våra grannar bjuder in till "grannskapskalas"? I sommar, när man kan sitta ute och till exempel grilla, är det ännu lättar att bjuda in till fest. Ja, det ska jag minsann försöka göra i sommar, även om ingen annan orkar eller vill. Då får min dotter ungefär uppleva det som jag fick uppleva som barn, där vi hade gårdsfest med alla i grannskapet.

:/

Här där jag bor äter de "hambörjare" och inte hamburgare.

Temperatur, en viktig ingrediens.

Jag har varit chocolatier för en dag. Nej, jag har inte varit på någon kurs eller chokladaffär och testat. Jag provade hemma alldeles på eget bevåg. Vad gjorde jag då? Jo, jag tempererade choklad. Eftersom jag aldrig har gjort det innan gjorde jag en snabb googling på ämnet och fann att det fanns två metoder; "imp-metoden" och "tablering" (även kallade skålmetoden resp. bordsmetoden).

Tablering innebar att man skulle smeta ut chokladen och vända den till rätt temperatur. Det lät alldeles för avancerat så jag gav mig på imp-metoden istället, där räckte det med att värma och blanda.

Naturligtvis ska man värma till specifika temperaturer, men eftersom jag inte har tillgång till någon termometer så chansade jag hej vilt. Men jag är ändå nöjd med resultatet. Hur gör man och framförallt varför?

Man tempererar choklad för att slippa att chokladen blir grå och kornig. Gör man rätt ska chokladen istället bli glansig och lätt att arbeta med. Vidare så smälter inte chokladen i rumstemperatur. Det är helt enkelt kakaosmöret i chokladen som härdas. (Närmare bestämt kristallerna i kakaosmöret.)

Imp-metoden går ut på att man smälter chokladen i omgångar.
Hacka först chokladen mycket fint och dela upp det i två lika delar. Smält den ena halvan till rätt temperatur. (Temperaturen får ni googla själva utifall ni vill försöka, temperaturen är inte densamma för vit-, ljus- resp. mörk choklad.) När chokladen smält blandar man i resterande choklad. Smeten kommer att bli klumpig och ojämn så i nästa steg ska man återigen värma chokladen. (Temperaturen är viktig även här.) Sen ska man röra chokladen slät och på så sätt få en lättarbetad smet.

När man värmt och blandat kan man börjar göra det man ska göra med sin choklad. Viktig är att man inte doppar något kallt i chokladen, då kommer chokladen ändå bli grå och tråkig. Optimalt är rumstempererade saker.

Jag doppade sombreros i min choklad, inspirerad av det goda norska godiset Smash! En himla god kombination av chokladens sötma och sombrerosens sälta samt härligt krispig att äta. Visst den där fina glansen uteblev på mina godisar, men de smälte inte när de låg framme i skålen och inte heller när man tog i dem.

Jag blev lite inspirerad av detta och ska någon gång försöka mig på att göra en pralin.

Underbara vinterlandskap

Varför blir människan aldrig nöjd?
Tidigare år har det klagats på att det inte kommer någon snö. Nu när det äntligen blivit en riktig vinter med snö som ligger längre än tre dagar, ja då vill de inte ha snön.

Jag bara älskar att det har kommit mycket snö. Det är så vackert överallt och snön lyser upp den mörka årstiden. All snö påminner om mina barndomsvintrar. Jag kan nämligen inte minnas att vi haft så här mycket snö så här länge sedan jag var liten. Jag fullkomligen avskyr vintrar då det är kallt men inte finns någon snö. På vintern ska det vara snö, punkt.

Sen kan man undra varför det krävdes att man själv skaffade barn innan det blev en riktig vinter igen. Eller är det bara ett lustigt sammanträffande?

WT!?

Den här lilla familjen bor på samma lilla ort som vi. Barnet är född -09 precis som vår dotter, vilket medför att det med stor sannolikhet kommer gå i samma klass eller åtminstone i parallellklass. Så långt är allt frid och fröjd.

Om en dag detta barn och min dotter blir bästa vänner vet inte jag hur jag ska hantera det. Barnet heter nämligen December. Ja, du läste rätt! December, precis som månaden.

Jag har generellt svårt för "konstiga" modenamn, som just December. Och ärligt tycker jag synd om barnet som måste leva med namnet.

Jag vet inte om jag klara att säga till exempel. "Du kan ju ringa December och fråga om hon vill leka." Det känns så fruktansvärt fel munnen.

Mammaledighet

När man gick och var gravid så frågade alla hur länge man skulle jobba tills man gick hem på mammaledighet. Nu när man är mammaledig frågar alla hur länge man ska vara ledig och när man ska börja jobba igen.

Obloggat inlägg

Haha. Hittade ett skrivet blogginlägg som visst aldrig blivit publicerat.


"Trött

Nu har jag kommit till en punkt då jag är trött på det mesta.
Jag är trött på:

...bökandet i magen
...mina svullna fötter
...att barnet inte har behagat att komma ut
...att vara trött
...inte kunna motionera (bl a spela fotboll)
...mitt oflyt i livet (Man hinner tänka mycket när man går hemma.)
...datorn/internet
...TVn
...körsbär (Har ätit för många den senaste veckan.)
...att gå hemma, jag vill ha semester med min familj."


Inlägget skrevs den 28:e juli 2009. Jag saknar inte alls sista tiden som gravid, ännu mindre när jag läste detta inlägg. Men visst var det en mysig tid när man klappade sig på magen och fantiserade om personen där inne. Nu är det istället en mysig tid då jag klappar och pussar på min dotter och fantiserar om framtiden.

Panta mera

Varför är det inte pant på barnmatsburkar? Det måste ju gå åt en hel massa burkar i världen. Bara här hemma blir det en diger hög varje vecka och då äter min dotter inte ens en hel burk ännu.

Barnmatstillverkarna kan väl ha samma raffinerade maskiner som t ex läsktillverkarna. De har ju en elektronisk näsa som känner om det varit något annat (typ alkohol) än läsk/vatten i flaskan.

Nä, man får väl nöja sig med att lämna burkarna till glasåtervinningen. Då kan de i alla fall smälta ner glaset och göra nya burkar.

Så felll.

Det finns en ganska rolig sida som heter felsms.com. Där kan man läsa både det ena och det andra, mest pinsamheter såklart. Men inget gott som har något ont med sig.

Det är, av förklarliga skäl, mest ungdomar som skriver alla dessa sms och det jag stör mig på är alla analfabeter som skriver till exempel "Jag dörrrr", "Så jävvvla tråkigt " och "Jag är så kärrrr!". De skriver ju som de pratar och det ser jag inget fel med egentligen när de bara är dem emellan.

Men sedan när drar man på en konsonant när man drar ut på ett ord? De menar ju naturligtvis "Jag dööör!", "Så jääävla tråkigt!" och "Jag är så kääär!" Visst kan man dra ut på en konsonant också så som till exempel s, l, m och f. Men visst borde de höra vilka som fungerar eller inte?

Vad har hänt med dagens kunskaper i svenska? Vet dagens ungdomar ens vad en vokal är?

Bullar i ugnen.

Finns det något som luktar godare än nybakta bullar? Det gör det här i huset nu. Det är min mamma som tyckte att "lite bullar behöver du fylla frysen med". Det tycker nog jag med. Men jag själv har ju aldrig möjlighet att baka. Eller snarare, jag prioriterar att göra annat när jag har tid över. ;) Gott ska det bli i vilket fall.

Lustig lek.

Lite respons på förra inlägget i alla fall. Kul!
Vill göra ett litet tillägg. Jag begär inte att man ska kommentera alla inlägg, men då och då hade som sagt varit trevligt.

Och nu till dagens inlägg. :)

Jag måste se väldigt rolig ut. Jag satte dottern i babysittern och sedan började jag fixa med disken. När man fixar med disken eller vid spisen så har jag ju ryggen mot henne. Så jag tittade till henne som hastighast och hon bröt ut i ett spontant glatt skratt. Jag testade att göra en titt-ut lek av det. Vände ryggen till och tittade tillbaka och varje gång brast hon ut i ett glädjefullt skratt. Sånt blir man glad i lilla mammahjärtat av. Tänk att så lite kan göra en så glad (både mamma och barn).

Kommentarslöst

Det är ganska tråkigt att blogga när man inte får någon respons. Jag vet att det finns en hel del som läser min blogg men just ingen som kommenterar.

Det finns en person som kommenterar mina inlägg ganska ofta och det är min mor. En stor eloge till henne. Tänk om fler gjorde som hon, vad mycket roligare det skulle vara att skriva inlägg.

Bloggen finns delvis för att jag ska kunna skriva av mig och delvis som en dagbok. Dock inte någon personlig dagbok, jag utelämnar mycket av mina tankar. Allt för ofta glömmer jag också av vad jag ska blogga om. Man hinner fundera och tänka på mycket när man går barnvagnspromenader, de gånger man går ensam, och när man får tid att blogga är allt som bortblåst. Men det hade varit roligare med respons på det lilla man skriver, nu är det som att prata med sig själv.

Kärleksbus

Jag hör glada skratt från toaletten.
Det är maken som busar med vår dotter. Jag blir så glad av att höra hennes glada hjärtliga skratt. Jag blir så glad över att höra hur de busar tillsammans. Jag älskar de två över allt annat.

Promenix

Idag har det varit strålande fint vinterväder ute. Efter gårdagens trevliga barnvagnspromenad bestämde jag mig för att idag skulle jag också ta en tur. Men så tittade jag på termometern och den visade -16,5, då ryggade jag tillbaka.

Vi får se om jag ger mig ut sen. Dagen är ju inte slut ännu och solen går inte ner förrän 15:21 här idag. Om maken kommer hem i tid kan det bli en tur med honom, det är trevligt. (De har arbetstidsförkorting på hans arbetsplats och det är ju helgdag imorgon.)

Nytt år, nytt beslut

Det finns hopp om myndigheter i alla fall.

Någon dag innan året var slut damp det ned ett brev från Försäkringskassan som talade om att de höjer min SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Det beslut som de fattade i höstas som vi överklagade, slutade med samma resultat som det första. De stod alltså fast vid sitt beslut. Då orkade vi inte längre och lät det vara. Men nu har de alltså ändrat sig.

Det som förvånar oss mest är att de tagit upp ärendet igen. Vad var det som gjorde att just mitt ärende togs upp igen? Hur jobbar de egentligen på "FK"?

Jag trodde att ett avslutat ärende lades åt sidan för att glömmas bort, tills den drabbade orkade ta tag i eländet och påpeka att något var fel. Av någon anledning, som vi inte vet, har de omprövat mitt ärende och kommit till ett för mig bättre beslut.

Året 2009 slutade helt klart i dur. Gott nytt år till mig!

Saknad

Nu saknar jag fotbollen alldeles förfärligt mycket. Två nätter i rad har jag drömt om att jag tränat fotboll. Helt olika drömmar och gemensamt var just att jag lirade boll.

Tv-natt

Barnet somnade ganska snällt vid niosnåret. Det tyckte vi var bra.
Men klockan strax före midnatt vaknade hon och ville trots muta inte somna om. Nu har hon suttit snällt hos pappa i en timme och tittat på Spindelmannen. Inte ett endaste tecken på trötthet heller. Vilken tokbebis vi har!